00:04:22
En blindtarm kan alltid opereras bort
Jag vet inte rikigt vad som tagit åt mig. Jag har ingen riktig inspiration att blogga längre. Jag som kunde få världens mest simpla vardagshändelser till värsta spexet och jag trodde nästan själv att jag levde Köpings mest spännande liv. Eller ja, det kanske inte säger speciellt mycket.
Jag ska vara ärlig. Mitt liv, som jag konstant delar med Malin och Fanny, går nuförtiden ut på att hänga inne hos Jimmy innanför dörren mittemot, som även han alltid har ett blindtarmsgäng hängandes i sin lägenheten 24/7. Där spelar vi plump, bismarck, fyrmansvist, disney-TP och härjar utav helvete. Jag har utvecklat ett väldigt vulgärt ordförråd och jag blir nästan rädd för mig själv. Samtidigt måste jag säga att hänga med grabbar är nog bland det skönaste som finns. Man får liksom verkligen vara sitt mest spårade jag och lyckas ändå slinka med det mesta eftersom man är en liten tjej.
Blindtarm: Meningslös människa
Gödgris/Gödis: Häcklingsord när man ser någon äta
Otroooooooooligt olökigt: När något är mer eller mindre tungt
Spexa: Göra någon annan generad eller bjuda på sig själv som fan
Hybris: Trööööökigt självsäker
Jag har spenderat två nyktra kvällar på hantan. Förra helgen satt jag och Fancy i ett toalettbås i tjugosex minuter innan vi halv två tackade för oss. Igår orkade varken jag, Fanny eller Sofie, som joinat Sveariket igen, längre än till halv ett. Jag hann spexa lite i baren, även om jag tillslut bara köpte mig och Fancy varsin cola.
Ikväll har jag och Malin varit på julbord. Jag som inte har världens bästa egenskaper när det gäller Jesu födelse blev nästan lite nostalgisk. Tröööööökigt god julskinka. Nu sitter vi i soffan, Sippy har joinat och vi har tv:n på mute eftersom våra käkmuskler ändå går på högvarv.
Det bästa med att jag har varit sjuk i veckan är att jag fick åka hem till Skedvi och invalida tillsammans med min Hanna. Jag tycker väldigt synd om henne, för hon har väldigt ont i sitt ben. Jag fick se hennes röntgenbilder och nog fan var benet av alltså. Vi tittade på Step up 2 och jag underhöll min benbrottskåmpis med lite improviserad hiphop-dans. Hanna, jag skulle lätt vara gipset du aldrig fick, så skulle vi hänga varje dag!
tänk om du va min märgspik, då hade du vart med mig för alltid! Jeje, hoppas allt är bra med dig kåmpis<3 Miss u
