Igår var jag och Fanny på maskeradfest, utklädda till Sandy i Grease, före och efter hennes coola förvandling. Jag var prydliga S med gul kjol, kofta i matchande kulört och en vit blus, medan Fanny körde på superlockigt hår, lacktajts och en svart djupt båtringad t-shirt. Jag tror det bara var vi två som tyckte det var en lysande idé att underhålla resten av deltagarna hemma hos Madde med, extremt högljudda och kanske inte alltför rena, framträdanden av Summer nights, You´re the one that I want och we go together. Det var ganska välkryddat ändå och jag var helt såld på bålen, som hade sån här hyperdyperkall is, som gör att det ryker. Fanny berättade att hon haft en sån bål på sitt kalas i tvåan. Den åttaåriga Maja i mig vred knut på sig själv av avund.

När klockan närmade sig spöktimmen var det några maskeradbarn som ville gå på hantis Halloweendisco, men Sandy ett, två slog först följe med våra kära kolsva grabbar (som bl.a var utklädda till Varulv och Gandalf) gjorde Kebabhouse innan tolv istället för efter två och sen gick vi hem och tittade på Gossip Girl.

Vaknade hemma hos Fancy, såg snabbt till att jag inte skulle behöva gå hem i min Sandy-outfit och ringde paret Nordmark/Jansson som varit på galej i Boga. De var på väg genom Köping för att ta sig hem till Skedviskogarna och jag fick lifta till Nygård.

När jag knatade uppför trapporna till min lägenhet möter jag min granne Kenneth. Han blick säger mig att mitt rufisga hår och min make-up, som letat sig nedåt i ansiktet, inte riktigt passar till min präktigt citrongula outfit. Sedan ler han lite illvilligt, pekar upp mot den tredje och sista våningen, min våning, och säger: Passa dig.

Jag hör röster och kommer upp för att se Jimmy, som har dörr mitt emot min, stå och tampas med Jehovas Vittnen. Jag lyckas kväva ett skratt när jag hör honom säga: Men, det här är ett muslimskt område! Sedan får han syn på mig, som febrilt letar efter mina nycklar och utbrister: Prata med henne! Hon är väldigt intresserad! Jag, som bara vill in och svepa ett glas resorb, förbereder mig på det värsta, men, tack och lov, min uppenbarelse verkade t.o.m. skrämma Jesu budbärare. De räckte bara snabbt åt mig en broschyr och lommade sedan iväg nedför trapporna igen.

Jag skulle behöva städa min lägenhet idag, med tanke på att jag kan komma att få besök, men jag känner mig inte så städad själv och hoppas att kladdkakan jag tänkt att bjuda på väger upp mitt bombnedslag till tre rum och kök.