Jag har märkt en sak som inte är så himla rolig. I brist på annat, har jag nu setat och läst igenom mina gamla blogginlägg. Det känns som om dem var så himla mycket roligare förr. Nu handlar det ju nästan bara om jobb. För det känns som att en för stor del även handlar om det. Jag tycker verkligen om det jag gör just nu, men jag menar, lugn!

Sen när blev jobbet allt liksom? Jag pratade med en kollega om att jag t.o.m. börjat drömma om fritidsbarnen och mina uppgifter om nätterna. Han sa att det gjorde han med. Han sa även att han just nu hellre skulle vilja packa upp bananer på ICA...

Det är sånt här som gör att man nästan blir lite livrädd inför tanken på att skaffa sig ett fast jobb. Samtidigt så känner man pressen på sig att man borde fixa en utbildning så att man kan få just en ordentligt anställning någonstans. Blir man aldrig nöjd? Något jag också läste när jag scrollade nedåt  bland mina forna tankar var att man alltför sällan lever i nuet och detta var något jag skulle ändra på. Har väl gått lite sisådär med det.

Egentligen är det sjukt att man hinner oroa sig för framtiden med tanke på att man knappt hinner slå av väckarklockan på måndag morgon, innan man börjar göra sig iordning för en utekväll på fredagkväll! (Min första tanke när jag skriver ordet fredag: Yes, det är bara en hel dag imorgon, sen en halv dag till! Så mycket för att ändra det tankemönstret!)

Hoppas ni håller er kvar, för nu kommer ju det viktigaste för dagen: HANNA, KRISTINA, MIN BÄSTA KÅMPIS, ERIKSSON, HAR TAGIT KÖRKORT!!! Pratade med henne nyss, något hon inte kunde göra alltför länge, med tanke på att hon körde bil hem - helt själv! :)

Många måste tycka att det blir tröttsamt att jubla när folk tar körkort, men inte jag. Jag är nämligen fortfarande övertygad om att det är det absolut svåraste som finns att göra. Jag blir även mer och mer övertygad om att det kanske inte är något för mig heller. Blev härom veckan tackad av min tränare att jag inte försökt mig på det än, med tanke på att jag fortfarande inte kan höger och vänster. Jag vet inte varför det aldrig satt sig, ni vet, så att man bara automatiskt kan säga höger och samtidigt slå ut med just höger hand. Det är väl kanske en genetisk sak, ungefär som att vissa inte kan vika ihop tungan så att sidorna nuddar varandra. Det kan iallafall jag!

Ikväll är det träning och bara tvåmål. Sista helgen i november har vi DM i Västerås och jag går in med policyn att inomhusfotboll är en helt annat sport än den man utövar utomhus och därför har alla lag ungefär lika stor chans att vinna. Jag hoppas att det stämmer med tanke på att vi bara kommer att möta div. 3-lag!