2008-11-15
23:43:06
23:43:06
Wille, Wille, William - ge mig en sång!
Jag och Erkkan agerar barnvakt åt William Bojar, medan Tobbe och Tesso är på Uggla, Ulvesson och Rehborg. Ungen är så sjukt söt! Vi har precis bytt en blöja som såg ut att innehålla stark senap och hjälper han mig att blogga :)
Jag och Erkkan har hunnit uppdatera oss om dagsläget och ätit lite ananaspaj. Sist jag träffade Erika var när vi var här hemma hos Bojar/Malm senast och jag noppade isär Erkkans killes unibrow. De har visst vuxit ihop igen för längesen och det var väldigt längesen vi sågs!
Tobbe och Therese bor i ett nybyggt jättefint hus och de har en stor hyperdydermegahi-tech platt-tv och p.g.a. denna materialistiska fåfänga kan inte jag Erkkan och Wille se på tv! Det blinkar och lyser, men vi får varken igång ljudet eller bilden!!!
Jag agerar därför DJ och nyss drog jag på End of the road med Boys II men. Jag fick en minsann höra att orginalet skulle vara bättre än Idol-Dannys version av låten. Jag lyssnar, Wille lyssnar och vi är besvikna. De har inte Saucedos sårade stämma och absolut inte samma end of the roooooooowuuuuuuud som han har!
Idag var det lite fest på Hagateatern och våra Rumpnissar skulle spela upp första scenen i vår pjäs. Efteråt skulle det hållas nåt jävla tal om det nya gradängsystemet vi fått. En massa pudertorra anekdoter om bänkar och pallar drogs och jag var mer olugn än mina ungar, Till sist skulle alla ledare få en T-shirt med Hagateaterns logga. Jag kunde inte, trots att gradängläktarna var full med publik, stå stilla på scenen. Istället gungade jag fram och tillbaka, slängde frustrerat huvudet bakåt när alla namn utom mitt eget räknades upp för att få hämta sin tröja och roade tillslut mig själv med att blända mig i strålkastarljusen.
När jag sedan hämtat min tårtbit och var påväg ut till flyktbilen som skulle ta mig till Arboga stötte jag på min gamla teaterfröken jag haft för ungefär tio år sedan. Jag har inte träffat henne på tio år heller, eftersom hon flyttade till Göteborg, (vår grupp grät floder) men hon berättade att hon förstått på en gång att det var jag som stod på scenen, eftersom jag tydligen var lika rastlös nu som jag var då. William har spytt på min nya Hagat-shirt, haha!
Jag och Erkkan har hunnit uppdatera oss om dagsläget och ätit lite ananaspaj. Sist jag träffade Erika var när vi var här hemma hos Bojar/Malm senast och jag noppade isär Erkkans killes unibrow. De har visst vuxit ihop igen för längesen och det var väldigt längesen vi sågs!
Tobbe och Therese bor i ett nybyggt jättefint hus och de har en stor hyperdydermegahi-tech platt-tv och p.g.a. denna materialistiska fåfänga kan inte jag Erkkan och Wille se på tv! Det blinkar och lyser, men vi får varken igång ljudet eller bilden!!!
Jag agerar därför DJ och nyss drog jag på End of the road med Boys II men. Jag fick en minsann höra att orginalet skulle vara bättre än Idol-Dannys version av låten. Jag lyssnar, Wille lyssnar och vi är besvikna. De har inte Saucedos sårade stämma och absolut inte samma end of the roooooooowuuuuuuud som han har!
Idag var det lite fest på Hagateatern och våra Rumpnissar skulle spela upp första scenen i vår pjäs. Efteråt skulle det hållas nåt jävla tal om det nya gradängsystemet vi fått. En massa pudertorra anekdoter om bänkar och pallar drogs och jag var mer olugn än mina ungar, Till sist skulle alla ledare få en T-shirt med Hagateaterns logga. Jag kunde inte, trots att gradängläktarna var full med publik, stå stilla på scenen. Istället gungade jag fram och tillbaka, slängde frustrerat huvudet bakåt när alla namn utom mitt eget räknades upp för att få hämta sin tröja och roade tillslut mig själv med att blända mig i strålkastarljusen.
När jag sedan hämtat min tårtbit och var påväg ut till flyktbilen som skulle ta mig till Arboga stötte jag på min gamla teaterfröken jag haft för ungefär tio år sedan. Jag har inte träffat henne på tio år heller, eftersom hon flyttade till Göteborg, (vår grupp grät floder) men hon berättade att hon förstått på en gång att det var jag som stod på scenen, eftersom jag tydligen var lika rastlös nu som jag var då. William har spytt på min nya Hagat-shirt, haha!
Brallan
T-shirten fick va den förtjänade ;)
Fannsan
hahaha, du och haga hör inte ihop med andra ord, ask willie ;)