Jag och Malin har avverkat ett ex antal avsnitt av One Tree Hill. Nu är man så fullsmetad med brustna hjärtan, förlorad vänskap och tårdrypande farväl. Fast det är också en hel del lycka, återförenanden och självklart kärlek. Att ha ett marathon i en tonårssåpa är som att genomgå både trotsålder, pubertet och klimakterie, på samma gång! Man skrattar, gråter, lider och gläds om vartannat och vi njuter i fulla drag!

Therese ringde tidigare idag och berättade att jag glömt min mobil och parfym, som Ann köpt åt mig på sin senaste tripp över Östersjön, hemma hos dem. Det betyder att jag får hänga med VVille imorgon med och jag protesterar inte! Jag har dock inte så stor koll på omvärlden, vilket inte känns helt okej.

Nu börjar jag få väldigt svårt att hålla mina ögonlock upprullade och för min egen skull lär jag snart gå och lägga mig. Det enda som håller mig vaken just nu är Malins lampa som sakta men säkert håller på att rasa ihop!

There´s nothing vvrong vvith fairytales. I´ve heard people alvvays live happy ever after. 

- God natt