Människor upphör aldrig att förvåna mig! Min barndoms, tillika relativt vulgära vän, Camila Berglund är en av dessa. Själv så krampar käkarna lite fortfarande när jag skriver nu, men situationen jag just försattes i är bara too much och jag måste få lite upprättelse!

Jag flyger in genom dörren, ganska väldigt mycket försenad, till Linda Strömvall, som idag fyller trettio år, sätter mig vid bordet och försöker smälta in lite lätt bland Strömvallar och Berglundare. Det gick inte alltför bra...

- Vad sliten du ser ut Maja?

- Jag har åkt tåg.

- Äh, skitsnack, du har varit ute i Ludvika och rullat runt!

- Camilla!

- Vaddå, du sa ju att du var där och shoppade?!

- Ja, men sen har hon gjort andra saker också!

- Men lugn!

- Jaha, har det nåt att göra med..

- Ja Jimmy, han som du kom på henne att ligga och kn..

- CAMILLA!!!

Efter att Camilla fått en rejäl smäll i bakhuvudet så åt alla (bl.a mormor Strömvall) sin hallontårta i, en ganska trängd, tystnad.

Grattis Linda, den bjöd vi på!


Förövrigt så har jag ätit och sovit gott. Jag har fått spendera lite qualitytime med min bästa kåmpis Hanna, spenderat lite qualitytime överhuvutaget, gjort värsta klippen på Kupolen och är i det stora hela riktigt nöjd med min lilla get-away till Ludvika, Metropolen.