Det enda som är bra med söndagar är att det fortfarande är helg. På helger kan man sova ut, såvida man inte har en tid att passa, men förhoppningsvis behöver man inte slita sig upp ur sängen som man gör annars fem dagar i veckan. Så var inte fallet för mig idag.

Jag vaknar imorse av att Malins mobil ringer, tänker fan vad skönt, jag kan somna om en stund, vänder mig om och sluter ögonen igen. Plötsligt hör jag hur hon säger ja, vänta lite, hon ligger här och på tre röda har jag en högljudd, ilsken utskällning angående min försening till dagens kurs i tetareledarskap och att jag aldrig kommer ihåg saker och ting. Jag får sömndrucket ur mig att min fotbollsmatch blivit flyttad. Det tutar till i telefonen och sedan står det samtal avslutat. Nämn aldrig ordet fotboll, eller någon annan typ av fysisk aktivitet när du pratar med kufiska amatörskådespelare, jag tror typ att de får utslag eller något! 

I vilket fall som helst: Nu, efter att ha ringt upp min morgonmarodör, skällt ut henne för att vara elak och oförskämd, samt påpeka att jag har, just det, fem dagar på mig innan jag kommer att få sova ut igen, så är jag faktiskt ganska taggad till match och riktigt längtar efter smärtsamt fysisk kontakt.