Sitter och läser mail från Sofie. Hon verkar ha det bra där, långtlångtlångt, borta. Snart har det gått en månad sen hon flög tvärs över jorden och något mer som flyger är tiden. Snart är hon tillbaka i Sverige och då ska det tydligen ha gått tre månader och snart vara julafton.

En sommarlovskväll när jag var typ tio eller nåt så suckade min pappa djupt och sa: Ja, imorgon är det snart julafton. Jag fnös, dök ner under vattnet i Tuna Udde och tyckte att det var det knäppaste jag hört. Numera börjar jag nästan bli beredd att hålla med min, inte alltför positiva, far.

Jag och Fanny intog i helgen återigen Hannas Ludvika. Det var exakt ett år och två månader vi var där sist tillsammans och succén var ett faktum även denna gång. Ganska mycket alkohol förtärdes, sjukt ful(l)a ego, duo och trippelbilder togs, men den här gången har vi märkt Ludvika för gott! Eller ja, jag snodde en bläckpenna från Selmas och skrev Köping Rules inne på Trädgårns handikapptoalett. 

Jag hade gärna bara stannat där jag vaknat i några timmar efter nattens bravader, men Fancys jobb som sportjournalist, även om det är på Köpings lokaltidning, sover nästintill aldrig och mitt snällfenomen tillika mamma kom upp och hämtade hem oss. Tack!

Nu ska jag snart ut på mer äventyr, inte mitt eget dock, men jag känner en modig tjej som snart knackar på en dörr någonstans i KAK, med inte så mycket mer än en pirrig känsla i magen, en film i handen med sig och jag och Brallan agerar skjuts och moral support!