Jag har precis pratat med Hanna som sitter uppe i Ludvika och bara längtar ihjäl sig efter mig. Okej, aningen kryddad saknadsmängd, men iallafall. Hon klagar på min riktigt usla uppdatering och nu ska jag försöka att gottgöra henne.


Idag såg jag fram emot att få gå hem så tidigt som klockan halv ett. Istället fick jag jobba med en annan elev på fritids, till klockan två, med kommentaren: Om du gör det här så får du ju sluta lite tidigare idag också. Jag har vridit och vänt på det, men jag kommer inte fram till något som skulle kunna få det att stämma.

Jag förmodar att det har med tidskarma eller något att göra. Att vara tidsoptmist är ju kanske inte alltid så positivt som det låter, men tanke på att man aldrig hinner ångra sig eller hämta något man glömt. För min del handlar det också om att folk får vänta. Sju minuter går på en sekund när man bara ska slänga på lite smink, eller fan, jag glömde mobilen, springer bara upp och hämtar den. Det går förmodligen inte lika fort när man sitter nedanför i bilen och väntar. Förhoppningsvis har jag kanske därför nu fått betala tillbaka ett antal gånger av väntan på mig. Fast tänker man till lite så är det ju jag som får betalt för den där extra tiden jag jobbar... Asch, tidskarmaguden, vi kan väl kanske bara kalla det en win-winsituation?

Nu måste jag nog däremot skynda mig, för min mamma kommer om ungefär fyra minuter och jag ska då stå nere vid vägen med en färdigpackad träningsväska. Hur lång tid tar det att hitta ett par fotbollsstrumpor?