Jag har bestämt mig för att det är dags för lite privat rehabande. Efter en rad mer eller mindre pinsamma handlingar på, alldeles för många och extrema, fyllor, så är det dags att hitta tillbaka till sig själv och den person man brukade vara. Den man var innan dubbelhångel på toaletter och de klassiska samtalen någon gång efter klockan två på natten.

Jag har försummat människor som egentligen varit väldigt viktiga för mig. Människor som inte velat dricka sig fulla varje helg och hängt på Hantis. För ärligt talat är det precis det som jag och mina två bästa vänner gjort nästintill non-stop i tre månaders tid nu. Den här helgen ägnar jag åt att ta upp förlorad tid med människor som inte får glömmas bort. Jag Börjar med Tesso och hennes älskade William!

Idag var jag på promenad med världens största hund. Han heter Beppe och Jimmy är barnvakt åt 90 kilosbesten. Han var väldigt förtjust i mig och efter att ha nosat och gosat på hela mig så var jag dränkt i dregel. Ganska kul att det där monstret till voffsing är så feg att han inte ens vågar sig uppför trapporna på Nyggan!

Nej, nu gurglar min älsklingskille på mig!