Jag måste vara världens sämsta förlorare. Vi bowlade idag, Camilla, jag och några från Hagateatern. De blev rädda. För mig. Jag kan verkligen inte kontrollera mitt humör när jag tävlar, det spelar ingen roll om vi spelar buzz hemma i vardagsrummet, kort hemma hos Jimmy, eller, som idag, bowling, i en fullsatt bowlinglokal. Jag gapar, svär och, en aning pinsamt, drar finger åt banrännorna samt käftar emot tv-monitern. Vem tycker att en en kägla som kör tjurfäktning med ett bowlingklot är roligt när man kört i rännan två gånger liksom?!

Vi har avslutat kvällen med film och smaskiga bakelser á la Millan. Filmen är inte slut, men jag är lite för rastlös för att titta, så jag passar på att snylta lite på hennes dator!

Tack E, för du är tillbaka ordentligt. Jag borde ha fattat för längesen att det aldrig skulle funka utan dig!