ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!


jag har tyckt att det funkat ganska bra att inte ha någon mobil. har varit ganska avkopplande om jag ska vara helt ärlig. idag hade jag fan gjort vadsomhelst för så mycket som att bara kunna röksignalera.

min tanke var idag att samåka till kolsva tillsammans med min mamma. ofta åker folk hem tidigare på fredagar, men tydligen har det införts någon regel att alla lärare på kompetenscenter måste vara kvar till klockan fem varje dag. så när jag gick dit vid fyra kände jag att jag hade marginalerna på min sida.

att hon inte svarat när jag ringt kunde ju bero på andra saker. lektioner, eller kanske bara ett toabesök kanske? när jag närmar mig ingången till bygganden och blickar upp mot parkeringen ser jag att vår fula vita volvo inte alls står på plats längre och dörren till kompetenscenter är låst. kommer ni ihåg den där känslan när man inte fick som man ville när man var liten? när man inte visste vad man skulle göra förutom att stampa i backen skrika och gråta? jag medger att jag dämpade mig till ett lägre väsande, tårarna pressade jag tillbaka, men nu skulle jag ju bli tvungen att gå hela vägen tillbaka till nyggan, för att sedan gå upp till bussen till kolsva. just då kunde det nog inte finnas många fler det var mer synd om. dömma mamma!