jahapp, nu när man smält lite faktum här, alltså att det faktiskt är 2010 och inte 2009, så kanske man kan börja kamma ut årets alla tovor.

jag vet inte varför det känns så konstigt att just 2009 är ett minneblott. samtidigt som jag tycker att åren går fett fort nuförtiden, så känns det liksom som att 2009 har varit med så länge. vad är det somk har hänt som ändå gjorde det här året så långt?

• första delen av mitt år, vintern och våren, bestod av fylla, tårar, ångest, en hel del osämja och ännu mer fylla. jag levde i nygårds fyllebubbla och försakade nästan allt och alla. jag och fanny torkade hela februari, men med tanke på hur vi var i januari och hur vi fortsatte i mars är jag inte ens säker på att det väger upp det. våren var hemsk på andra sätt också. en vän förlorade det käraste man kan förlora och jag tillsammans med många andra var med och delade hennes sorg i dimman. det var mycket jobb, men det var inte mycket jobb i huvudet. förövrigt gav mig mars ett avslut på något som jag borde fattat inte fanns och i april så förstod jag.

• sommaren var varm, ljus och underbar! nog för att det kanske bara var de två-tre första veckorna, men det är dem som satte prägel på 2009 och som faktiskt var min enda ledighet. jag inleder min semester med att avgöra mot götlunda och redan där är festen igång! jag får förvisso en spricka i  revbenet, men den ger mig chansen att njuta av den varmaste sommarböljan på länge. MBKmixcuplagfestfotbollfannyfestbadmadderingåkningBSkortkvällarjessicasandvikenJMdonmoraarbogavännerkärlek. i somras var det jag och mina tjejer och det trivdes jag, som fan, med då!

(jag jobbade på valet den 7:e juni och då ringer någon som jag antar har ringt fel. det är min bästa vän sen jag började spela fotboll tillsammans med henne, men som jag inte pratat med på månader av anledningar som inte ens är värda att minnas. det är madde som säger "kan vi inte träffas och ses snart?" vad i helvete tänkte jag med när jag trodde att jag skulle få lov att överleva utan dig? nu spelar vi tillsammans igen, nu gör vi allt tillsammans igen)

• hösten och vintern skulle innebära flykt från sverige, men så blev det inte och efter mental omställning tog den mig tillbaka till skogsbrynskolan ännu ett år. jag antar att det finns en anledning till allt, eftersom både en inställd resa till asien och just arbetet på skogsbrynskolan skulle göra både november, december och det gågna året ganska komplett. utlånande av lärare och handoperationer gav mig heltidsjobb i två månader. sjukskrivning en avdelning längre upp på skolan gav någon jag kände detsamma. jag antar att jag inte behövde så mycket mer tid än så att fatta vem han egentligen var och hur det hade varit om jag gjort annorlunda en tid tillbaka. men istället för att ångra det jag inte gjorde då, såg jag till att inte göra samma miss igen. på min sista dag som officiell munktorpsspelare, efter att jag vunnit pris för årets mål och han för årets spelare på vår gemensamma avslutning utspelade sig en snarlik situation mellan mig själv och eric paulsson:

nu har jag fått fira nyårsafton med mina bästa vänner, skålat och kysst in det nya året med min, ja, hur sjukt det än känns att tänka, pojkvän, och jag tror fan att jag kan ta farväl av tjugohundranio och njuta av vad nuet har att bjuda på v


- jag inser nu att jag inte nämnt en av de visktigaste personerna det här året och alltid för delen. mamma, du hjälpte mig när jag inte kunde lappa ihop mig själv, du skrek högst när ingen, inte ens vi själva, trodde på MBK och vag jag än gjorde det här året så har vi gått igenom det tusen gånger redan, för allt som ingen annan vet hände år 2009, det stannar mellan oss. du vet allt och jag älskar dig.