kommer du ihåg när kraftverket drog igång när vi satt i ekan på väg ut mot ön? du paddlade med ekorna och gustav och jag tjöt av skräckblandad förtjusning. eller när du låtsades att vi gled över vattnet i amazonas bland anacondor? när du lärde oss att rensa abborre och jag älskade fisklukten på händerna? du var gudfadern eller visade dina moves från din framgångsrika (?) brottarkarriär. alltid när du skulle ropa på mig eller gustav hann du alltid säga pappas och hans systers namn före lasse-gustav pia-maja. till småkusinerna blev det lasse-gustav-johan och pia-maja-linnea ibland.

dina händer skakade på farmors begravning, men du log mot oss. du var så duktig och hemma hos er såg det först ut som om farmor fortfarande fanns där. allt såg ju likadant ut. men så är det inte längre, du har saknat i tio års tid nu och jag tror att du vill komma hem på riktigt.


om jag inte riktigt kommer mig för att säga allt detta, du vet hur blödig jag är, halsen stockar sig lätt, så ska du veta att jag aldrig kommer att glömma alla fina år med dig och farmor. jag förlåter för de gånger det blivit för mycket mot slutet om du förlåter mig för att jag inte orkade se dig som jag såg dig då. för när jag tänker på dig ser jag en lycklig man i en eka, roende på nya dammen.