i somras spelade jag i munktorp och madde i kolsva. hon var inte med när vi lirade träningsmatch mot varann, men jag vet att hade det varit så hade vi inte varit vänner just då. derby gör så med tävlingsmänniskor. i somras var hon däremot på flera av mina matcher på tallåsen, hejade på, ja, mig iallafall, och när domarn blåste i pipan så var det vi som stack och badade, spelade kort, eller planerade kvällens partyoutfit.

i år är det jag och fanny som spelar i olika lag. förra året kämpade vi tillsammans och nu är vi lagkapten i varsitt lag. utanför planen har dock ingenting förändrats. vi vet var vi har varandra. därför vet jag ju att det inte var något personligt när jag i söndags, timmen innan kvällens derby, KIF-FFF, fick ett sms där det stod: bli inte sur när ni torskar!

sur, absolut inte, detta var ju ett perfekt vapen! nu kunde jag ju tagga tjejerna till max! vi skulle minsann visa dem! (vilket vi gjorde också, men det kanske inte heeelt förtäljer historien...)

dagen efter matchen talar jag och fanny i telefon med varandra. vi pratar om det mesta, som alltid. en sak hade vi dock lämnat bakom oss: gårdagens derby. nu var det ju vi igen, fanny och maja.

detta är anledningen till att jag skriver det här inlägget - någon kunde tydligen inte släppa matchen, eller sms:et jag läste upp. det citerades i fannys blogg igår, samtidigt som det stod att vi satt och hånade henne, kastade en hel del stenar, för att vara korrekt. för min del är inte det här okej på något plan. det är för det första otroligt osportsligt och för det andra så handlade det här inte ett dugg om derbykänslor! i motsats till fannys sms till mig, var detta rent personligt och isåfall så tycker jag inte att man ska vara anonym när man skriver.

självklart har jag förklarat hela situationen redan, men det här är nästan lika mycket för min egen skull som för någon annan. i ett derby är det krig i nittio minuter, kanske t.o.m. en hel dag innan dessa matcher är avgjorda och kanske, i de riktigt hårda fallen, hela dagen/kvällen efteråt också. sedan är det fred, eller iallafall vapenvila igen!


tillsist kan jag väl ändå passa på att tacka alla kolsvatjejer som spelade en grym match i söndags. imorgon är det dags igen och på söndag ska det smälla riktigt jävla ordentligt. då är det nämligen dags att åka till arboga och ännu ett, just det - derby!