jag trodde inte att det var så hårt, skrev ju t.o.m. om det på facebook.

så sa eric, efter att han delat med sig till folket av en kaskadspya som, överraskande nog, var början till jordens magsjuka. ironiskt nog, tänkte jag precis: snacka om ödesironi, så ska man aldrig göra! jag som var drabbad även jag, tyckte väldigt synd om honom, men samtidigt så visste jag att han ropat lite hej innan han var över bäcken. jag antog att man inte bara lägger en kaskadspya och får leva tillräckligt lätt för att skämta om den liksom!

nu vet jag att jag hade rätt. ännu mer ironiskt är att jag var tvungen att erfara det själv för att verkligen få det bekräftat.

imorse när jag vaknade så sved det ganska så rejält i min hals. jag åmade mig en hel del, men okej, ärligt talat så kan det väl varit en semidel överdrivet! när jag sedan kom till jobbet kände jag nämligen knappt någonting och när jag kom hem var jag mest trött. lite pirrade det kanske i halsen iallfall? tillräckligt för att, innan jag loggade ur facebook, skriva att jag skulle sova bort min halsont. nu kunde folk tycka lite synd om mig och ingen skulle kunna stämpla mig som lat. jag tog ju ingen eftermiddagslur på det här sättet, nu skulle ju alla se att det var i förebyggande syfte.

jag antar att, även om det hela nu känns lite pinsamt, det hela blir bättre om jag citerar min facebookstatus korrekt. jag skrev: sover bort mongot som sitter och river mig i halsen. ja, fanns det inget mongo innan så finns det nu! och det rivs inte längre, det äter sig sig rätt igenom mitt svalg!

jag kände mig som fyra år igen när gustav kom hem och frågade om det hänt något och varför jag då grät när jag svarade att jag var sjuk. jag har aldrig känt en värre smärta i halsen och nu, snart fyra timmar senare än den där jävla facebookstatusen, så finns det ingenting jag hellre vill än att få sova bort mongot som bosatt sig i min hals. på riktigt den här gången!