tack mamma, du vet vad jag behöver när det behövs ordentligt!

• smågodis
• 1g alvedon forte
• nya veckorevyn
• ben and jerrys cookie dough

idag när jag satt och läste tidningen så hittade jag min farfars dödsannons. begravningen är om tre veckor och just nu känns det på något konstigt sätt skönt att få sitta tillsammans med alla i kyrkan och få ta farväl av farfar på rikigt. med tanke på mängden umgänge som förbrukas i släkten nordmark, så skulle detta mycket väl kunna vara sista gången jag ser många av dem.

jag och gustav har stått varandra väldigt nära i hela vårt liv. fick han skäll av fröknarna på dagis så stod ajg brevid, gråtandes och skrikandes att de var orättvisa. vi berättar vad vi tänker på och vad vi känner. ena stunden tycker jag att gustav är dum i huvudet, men sen räcker det med att han säger något stört, så kan jag inte hålla mig för skratt. vi har bott tillsammans i ett år nu och vi har festat, gråtit, skrattat, grälat och umgåtts precis så som syskon ska göra. att vi helt plötsligt skulle hysa agg mot varandra, eller rent av bli som främlingar skrämmer mig.

för min del hoppas jag att de barn som gustav och jag, var för sig naturligtvis, kommer att få i framtiden, ska känna sig mer som syskon än kusiner. jag vill inte att ordet släkt ska kännas som något obekvämt och påtvingat.

jag ska numera fylla mina helger med allt annat än alkohol!

har återigen fått klagomål av hanna att upptaderingen börjar bli lite dålig. hanna, som fyller tjugotvå år imorgon och som firades lite redan igår. fancy bjöd på dinner and dessert och vi gäster stod för bag in box.

efter let´s dance-finalen och lite ölspel traskade vår lilla kalasskara, hanna med sin markus, emma, fanny och jag, till hantan. bs har vattenläcka, men hantan höll tätt igår och riktigt roligt var det också! det var längesen klockan blev halv två på krogen utan att jag nästan gått på knäna av tristess först. igår tog jag eric i handen istället och vi gick hem till honom.

morgonen var den bästa på länge och när vi varit vakna i fyra timmar var det dags att kliva upp.


ikväll blir det idol-kalle på ögir med jm och madde och efter det får hantan återbesök!

hur okej är det då att jag varit vaken sen klockan sju? det blev en klassisk boga kväll och erkkan och jag (eller jag iallfall) däckade snabbt efter att willy fått lämna let´s dance. jag vaknade två gånger inatt och både gångerna var det av min mobil och båda gångerna av personer jag tycker väldigt mycket om. annars sov jag som ett litet barn. ett litet barn, ett av världens sötatste bestämt, som däremot inte sov var william bojar. han höll gråtlåda hela natten och erkkan, tesso och tobbe fick tydligen inte många timmars sömn inatt.

i vilket fall som helst är jag ordentligt utvilad och det lär behövas. idag är det derby med stort d. kolsva a mot forsby a. maja mot fanny. lite pirrigt... eller mycket!

nu sitter benny nordmarks barn med respektive i hans lägenhet på hågavägen för att dela upp hans ägodelar. kanske kan du hålla koll på din avkomma på avstånd farfar, men för säkerhetens skull är det nog bäst att jag tar en titt förbi lite senare! 

jag antar att dela lika på saker och ting kan vara ganska svårt om man känner att man känslomässigt sätt har större rätt till något.

idag satt jag kvar lite extra på jobbet, efter att de sista barnen gått hem. jag brukar alltid rappa på annars, eftersom det känns som man tjänar extra pengar då. idag hade jag nog hellre varit kvar med fritidsbarn till halv sju än att ha kommit hem till det jag gjorde. skönt att fanny och jag snart drar iväg till västerås!

"... men döden är något vi aldrig kommer att förstå oss på."

min pappa har ingen pappa längre och den känslan förändras är kanske inte speciellt annorlunda, vare sig man är femton eller femtioåtta.

kommer du ihåg när kraftverket drog igång när vi satt i ekan på väg ut mot ön? du paddlade med ekorna och gustav och jag tjöt av skräckblandad förtjusning. eller när du låtsades att vi gled över vattnet i amazonas bland anacondor? när du lärde oss att rensa abborre och jag älskade fisklukten på händerna? du var gudfadern eller visade dina moves från din framgångsrika (?) brottarkarriär. alltid när du skulle ropa på mig eller gustav hann du alltid säga pappas och hans systers namn före lasse-gustav pia-maja. till småkusinerna blev det lasse-gustav-johan och pia-maja-linnea ibland.

dina händer skakade på farmors begravning, men du log mot oss. du var så duktig och hemma hos er såg det först ut som om farmor fortfarande fanns där. allt såg ju likadant ut. men så är det inte längre, du har saknat i tio års tid nu och jag tror att du vill komma hem på riktigt.


om jag inte riktigt kommer mig för att säga allt detta, du vet hur blödig jag är, halsen stockar sig lätt, så ska du veta att jag aldrig kommer att glömma alla fina år med dig och farmor. jag förlåter för de gånger det blivit för mycket mot slutet om du förlåter mig för att jag inte orkade se dig som jag såg dig då. för när jag tänker på dig ser jag en lycklig man i en eka, roende på nya dammen.

i tre månader har snön täckt marken i köping och säkert många andra ställen. jag vill ha vår, sol och värme. vintern tar jag gärna avsked av. om en stund ska jag och gustav följa med mamma och pappa upp till min farfar som ligger på lasarettet. till honom kommer jag förmodligen att få ta farväl av idag, eller om en ganska snar framtid om man lyssnar på läkarna. det är ett avslut som känns väldigt sorgligt och skrämmande, om än lite väntat. jag har haft eric i mitt liv snart fyra månader och i mitt fall är ett avslut icke existerande, något som gör mig väldigt lycklig.

jag tror på att man ska ta vara på bra minnen man har av människor, vare sig de inte finns kvar i livet, eller kanske inte bara i ens eget liv. men samtidigt är nog livet lite för kort för att inte leva det som man själv vill. det är aldrig för sent att ändra sig och just nu känns det som att ingen kommer att tacka en, även om man alltid försöker att vara alla till lags. det är nog så att det blir något som folk tar för givet och det blir svårare att inte framstå svikande när man för en gångs skull säger ifrån, eller vad man själv tycker och känner.

jag är väldigt duktigt på att tala om för andra att göra det som känns bäst för dem själva och står gärna upp för dem som inte riktigt vågar själva. numera, om man försöker att göra flera personer till lags samtidigt får man ofta problem. det brukar kunna sluta med att man helst ska vara på sjutton ställen samtidigt och då självklart ändå lyckas göra någon besviken.

jag antar att man får börja vara sin egen talesperson, för när jag tänker efter hade jag nog aldrig tillåtit någon annan bli behandlad på samma sätt som jag tillåter mig själv att bli ibland.

när man vikarierar som fritidspedagog, som jag gjort större delen av min tid på skogsbrynskolan känner man sig duktig om man hittat på ett nytt pyssel, kliver in och tar någon annans rastvakt och de seriösaste lektionerna man har är gymnastikpassen. annars lyssnar man när läraren pratar och går igenom vad eleverna ska göra, sen får man glida runt längs bänkarna och hjälpa handuppräckande 7-9 åringar - inte allt för svårt med andra ord.

idag var det min första dag av nio som lönnens förskollärare. ensamt ansvar för sex pojkar och en liten tjej. vi kan ju bara börja med uppdelningen. idag bestämde sig grabbarna för att krypa runt på alla fyra och låta som - ja, något i stil med strypta katter kanske? medan klassens enda tjej vill att jag ska rita blommor åt henne som hon kan färglägga.

det gäller alltså att se till att lektionen och uppgiften man planerat inte bara tar femton minuter. dessa är också något som förändrats drastiskt sen jag gick på förskolan rosen ute i v:a skedvi iallafall. kraven på vad en sexåring ska ha lärt sig är ganska många och jag hoppas att jag inte kvaddar en och en halv veckas utbildning nu!

så, nog är det svårare, men samtidigt är det väldigt roligt. jag vet idag vad jag måste göra annorlunda imorgon och jag tänker faktiskt ta tillfället i akt att göra lite egna uppgifter till mina barn. för det är dem ju ett tag nu! deras riktiga fröken är i usa, florida och hon kan nog vara relativt lugn. nu ska jag sätta mig och läsa ett nytt avsnitt ur bornholmsmodellen - vägen till läsning, språklek för barn.

ögonen i kors, håret rakt upp/ut, nu går vrickar vi fötterna av oss!

jag vet inte hur många veckor i sträck jag inlett ett samtal med frasen: nej, nu får det fan vara nog med snöandet. idag var det rena rama snöstormen. igen. just nu känns det som att det är lika bra att dra på sig mössan och ställa in oss på att det blir snö ända fram till grisfesten i maj.