Idag har jag varit hos frisören och fått höra att mitt hår ramlar av om jag färgar det igen. Idag har jag även nästintill panikslaget viftat med armarna inne hos tandläkaren, då jag trodde att de tänkte ge mig en spruta utan förvarning. Det var självklart ingen spruta, utan ett vertyg de använde för att göra rent min ilsket inflamerade vistdomstand. En spruta blir det, fasansfullt nog, snart. Jag kommer att behöva dra ut tandjäveln och de ska sticka in en nål i min mun.

Jag är helt för, stolt för den delen, över, att det kommer sylvassa slungor utifrån mina käftar, men jag hackar tänder av rädsla över den där jäkla sprutan de ska köra in i munnen på mig! (stilpoäng för alla tandliknelser jag pressade in i den meningen)

Ikväll ska jag provträna med Forsby FF. Nästa fotbollsår är alltså lite osäkert för min del. 

Det känns som att min högra sida av munnen snart kommer att explodera inifrån, sådär som på lysterinreklamen! Jag håller på att få min fjärde och sista visdomstand och den ser till att jävlas för dem allihop. Jag kan inte sova, prata måste jag ju, men skulle helst låta bli och istället för att äta en god lunch med Fanny på latte idag så fick jag suga i mig en smothie.

Jag är inte helt frisk från min förkylning än, men kunde inte låta bli att spela mot GIF igår. 2-2 blev slutresultatet, men jag hade lätt kunnat spela en tredje halvlek! Jag hade hejarklack från Boga och efter matchen vi åkte hem till mig för att käka tacos. När alla åkt hem så slog verkligheten, samt min förkylning och tandvärk, till och jag totaldäckade på soffan. Tänk vad lite adrenalin kan göra.

Tisdag, onsdag, torsdag spenderades i exil på Nyggan och idag har jag för första gången lämnat lägenheten i större syfte än min snyltshopping av nödvändigheter från Willys med mamma. Jag  däckade efter jobbet i tisdags och vaknade med feber värk i hela kroppen. Detta följdes snabbt av snuva och halsont, något som alltså resulterat i min smärre isolering. Madde kom för att hälsa på mig igår, men höll på att vända i dörren då hon ryggade och utstötte uwh, det luktar sjuk här!

Idag väcktes jag däremot tidigt och kände att det var dags att återförenas med samhället. Okej, okej, det är löning och, som en kille på mitt jobb på fritidsklubben skulle sagt, pengarna brinner! Jag förmodar att det betyder att han inte kan hålla i sina pengar mer än vad jag kan, så jag följde med Peachie och Madde till Tuna Park.

Jag köpte två armband, mäket heter pearl for girls, och de har hur mycket fint som helst! Annars var det tjejfest, med 50% rea, bara på tjejers överdelar, på Carlings, 25% rabatt på ett helt köp på Lindex och nedsatta leggings på Bik Bok, så jag vågar väl påstå att jag klippte till! 

Jag fick även fria händer att handla till min mor och det var riktigt kul att handla åt någon annan, speciellt när man får höra att man hittat saker som kommer passa bra och verkligen är så rätt för personen i fråga!

Har hunnit med ett biobesök ikväll också, Flickan som lekte med elden - FETT BRA! Ska börja läsa böckerna nu har jag tänkt!

Man ska aldrig ångra det man gjort. Det gör jag verkligen inte heller, men ibland ångrar jag verkligen att jag inte ens har saker att "inte" ångra, eftersom jag redan sett till att jag aldrig ska behöva ångra dem. Ni vet, man hoppar några ljusår i förväg och inser då att saker och ting förmodligen inte skulle funka då, så man bestämmer sig för att bespara sig problemen och göra sig kvitt dem på en gång. Det är handlingarna man får ångra. Det är de handlingarna jag ångrar. Icke-handlingarna.


Ilska, besvikelse, sorg är känslor man kan känna inför personer som står en nära eller inte alls så nära. Det är självklart ingen angenäm känsla, men fick jag välja mellan att vara besviken på någon annan än mig själv så är valet hur enkelt som helst. Jag har väl, som allla andra, blivit sårad någon gång, men tycker man om sig själv tillräckligt mycket, något som jag faktiskt gör, är det ganska lätt att vara förlåtande. Gör man däremot sig själv besviken, är det fan så mycket svårare att förlåta och gå vidare.


Jag menar, hur osjälvisk man än påstår sig att vara, så är det väl ändå en själv man ser till först och främst. Iallafall brukar jag kunna gå ur något inte alltför snyggt med huvudet högt, men på senaste tiden har jag gjort mig själv besviken ett antal gånger. Eftersom jag även umgås med mig själv 24/7-365/12 så har jag väldigt gott om tid att älta på mig själv och jag börjar tröttna lite om jag ska vara ärlig.


Jag ska från och med nu försöka göra lite saker, ta lite risker, som jag förmodligen inte kommer att ångra i framtiden. Jag är ganska säker på att det slår att ångra alla sakerna som jag bestämde mig för att inte göra.

1. Hanna är i Cypern med Tobbe och sin syster Emma. Jag vill också åka utomlands, jag HATAR Sverige!

2. En tjugofemprocentig tjänst tillsammans med Skogsbrynskolans sexåringar (som jag lätt bara kunnat fyllt ut med A-kassa) hade kunnat vara min, men den fick någon annan, mycket gammal människa. Hallå, hon elak - jag snäll?!

3. Frasse berättade att hennes mamma vunnit 25 000 på lotto. Ja, vem vill inte vinna pengar?

4. Madde och Jessica är alltid bruna. Vem av mina förfäder var albino?!

5. Nu kommer jag inte på någon nummer fem, men det hade alldeles säkert Fanny gjort, för hon är skitduktig på att blogga och när jag tänker efter är jag nog avundsjuk på det också! Min egen mamma kallar henne även den Nordiska prinsessan.


Jag unnar självklart alla (utom nummer 2) deras lycka, men fan vad lätt det är att bli bitter och tycka synd om sig själv ibland! När jag fått något att äta kanske jag skriver om saker jag är tacksam för, haha!