1-0 mot jocke segerstedts ASIF och det känns förjäääääääävla bra!

i somras spelade jag i munktorp och madde i kolsva. hon var inte med när vi lirade träningsmatch mot varann, men jag vet att hade det varit så hade vi inte varit vänner just då. derby gör så med tävlingsmänniskor. i somras var hon däremot på flera av mina matcher på tallåsen, hejade på, ja, mig iallafall, och när domarn blåste i pipan så var det vi som stack och badade, spelade kort, eller planerade kvällens partyoutfit.

i år är det jag och fanny som spelar i olika lag. förra året kämpade vi tillsammans och nu är vi lagkapten i varsitt lag. utanför planen har dock ingenting förändrats. vi vet var vi har varandra. därför vet jag ju att det inte var något personligt när jag i söndags, timmen innan kvällens derby, KIF-FFF, fick ett sms där det stod: bli inte sur när ni torskar!

sur, absolut inte, detta var ju ett perfekt vapen! nu kunde jag ju tagga tjejerna till max! vi skulle minsann visa dem! (vilket vi gjorde också, men det kanske inte heeelt förtäljer historien...)

dagen efter matchen talar jag och fanny i telefon med varandra. vi pratar om det mesta, som alltid. en sak hade vi dock lämnat bakom oss: gårdagens derby. nu var det ju vi igen, fanny och maja.

detta är anledningen till att jag skriver det här inlägget - någon kunde tydligen inte släppa matchen, eller sms:et jag läste upp. det citerades i fannys blogg igår, samtidigt som det stod att vi satt och hånade henne, kastade en hel del stenar, för att vara korrekt. för min del är inte det här okej på något plan. det är för det första otroligt osportsligt och för det andra så handlade det här inte ett dugg om derbykänslor! i motsats till fannys sms till mig, var detta rent personligt och isåfall så tycker jag inte att man ska vara anonym när man skriver.

självklart har jag förklarat hela situationen redan, men det här är nästan lika mycket för min egen skull som för någon annan. i ett derby är det krig i nittio minuter, kanske t.o.m. en hel dag innan dessa matcher är avgjorda och kanske, i de riktigt hårda fallen, hela dagen/kvällen efteråt också. sedan är det fred, eller iallafall vapenvila igen!


tillsist kan jag väl ändå passa på att tacka alla kolsvatjejer som spelade en grym match i söndags. imorgon är det dags igen och på söndag ska det smälla riktigt jävla ordentligt. då är det nämligen dags att åka till arboga och ännu ett, just det - derby!

oturligt nog fick jag jobba på eftermiddagen idag, istället för förmiddag. detta slopar mina och fancys planer på att hälsa på favoritfamiljen i arboga. hade jag dock jobbat förmiddag idag skulle jag nu befunnit mig i johannisdalskogen på orientering med skogsbrynskolan. just nu, när vinden viner, det småregnar titt som tätt och termometern står på tio grader celcius, är jag ganska okej med att skjuta upp arbogatrippen och hänga innomhus på fritids från klockan ett till halv fem!

idag var det premiär på jimmys träning i varghedens brottarlokal. passet inleddes med en ordenligt löprunda i skogen. för att ingen ska slacka efter, så springer vi på ett fint led, där siste man (eller kvinna i mitt fall) löper förbi ledet på yttersidan och lägger sig först i kön. så här håller vi på i lite mer än fyra km och benen är ganska möra efteråt.

efter en köttig fotbollsmatch på brottarmattan och ett ex antal grupp-upphopp, hade jimmy en ny övning, som han kommit på under sin lunch på jobbet. femhundratian kallade han den. femtio armhävningar, femtio upphopp och femtio sit-ups. detta uppdelat i fem serier med tio övningar i varje, som jimmy varierade lite efter varje ny serie.

passet avslutades otroligt manligt när var och en av oss fick gå in i varghedens pyttelilla gym och hämta varsin skivstång för att pumpa lite.

att städrutinerna är lite si och så på nyggan, det är ju allmänt känt, men jag vettefan om jag inte tar priset just nu. det finns inga rena tallrikar eller skålar, en ren gaffel, inga skedar eller knivar. stekpannan är inte diskad och vi har även slut på rena glas. jag börjar träna om lite drygt en timme och klockan fem kommer min skjts.

självklart skulle jag hinna diska upp någonting som jag kan servera mig något att äta på, men försöker istället att hitta något som man kan äta utan att använda vare sig tallrik eller bestickliknande. när jag ratat de två helbruna bananerna i kylskåpet var jag nära att ge upp och be mamma åka en mcdrive innan fotbollsträningen. sen slog det mig: kan man dricka mjölk direkt ur paketet, så går det väl minst lika bra med youghurt? så nu varvar jag mild naturell youghurt med den citronsmakande och däremellan trycker jag in några nävar kelloggs´s special K!

i måndags tog vi ytterligare tre poäng och med två mindre matcher spelade än ASIF ligger vi tvåa! nu har vi chansen att dra iväg lite och verkligen täppa till i toppen. på fredag är det träning för de som inte spelar b-lagsmatch. jag kommer inte att hinna till träningen, eftersom jag jobbar, gristiden, 07:00 - 17:30. hoppas att jag kan få vara med på matchen istället, vill hålla benen i trim till vårt första derby, samt hemmamatch, för säsongen! KIF - FFF och det kommer att smälla!

idag hoppade jag på tåget till arboga och hälsade philip bojar välkommen till livet. han föddes vid åttatiden i söndagskväll och idag, två dagar gammal, låg han som en liten fågelunge i min famn. william är bara lite mer en ett och ett halvt år, men såg så väldig, väldigt stor ut brevid sin lillebror! synd att jag inte hann med att träffa erkkan, som varit i örebro och råpluggat, men nästa vecka har jag än så länge inget jobb och hennes hemtenta ska vara inlämnad, så då kan vi mysa med småkottarna tillsammans!

när vi satt och fikade så berättade ann, william och philips mormor, att samtidigt som hon berättade det glädjande beskedet att hon blivit mormor igen, så sörjde en av hennes väninnor en släkting som precis dött, efter att ha fött sitt femte barn. nu ikväll när jag pratade med min mamma om hur det var i arboga och dess nya tillskott, berättade hon i sin tur att hennes biologiska mor gått bort nu på eftermiddagen. (min mamma är inte adopterad, men växte upp utan sin mamma hemma hos sin mormor)

jag antar att det verkligen ligger någonting i det där med livets stora cirkel. människor föds och de dör och varje dag faller någon offer för livets förgängligheter, samtidigt som någon även får uppleva mirakel som t.ex födseln av en son.

min mammas moster, som också är min mormors tvillingsyster, var med och tog farväl av min farfar för drygt en månad. nu ska hon, tillsammans med min mamma, än en gång knyta ihop de lösa trådar som finns kvar efter en människas bortgång, samt planera ännu en begravning. för min del kommer detta att innebära en tillställning där jag förmodligen inte kommer att känna personen vi tar farväl av mer än främlingarna som kommer att närvara...

i femton dagar har vi väntat. nu är det dags att tagga till ordentligt. sammandrabbning skiljebo sk - kolsva if är nära. två timmar och tjugotre minuter närmare bestämt!

självklart är jag nervös, men det är med ett helt annat självförtroende jag sätter mig in i matchen nu. jag anser att vi är bäst och vi är ju iallafall ett beryktad lag som borde skrämma motståndet litegrann. inte för att jag tycker att vår ökändhet är helt rättvist. visst, vi kör tufft, men vi kör sjysst och kan man inte ta det så har man ingenting på planen att göra. nu är vi däremot inte bara fysiskt, konditionsmässigt och psykiskt starka. vi har börjat få ett ordenligt kläm på passningspelet och vi lirar riktigt bra boll.

vi har bara en match spelad, men det var vinst, vilket är det enda som räknas om man vill vinna en serie. vi ska fan inte bryta några trender nu tjejer!

jag trodde inte att det var så hårt, skrev ju t.o.m. om det på facebook.

så sa eric, efter att han delat med sig till folket av en kaskadspya som, överraskande nog, var början till jordens magsjuka. ironiskt nog, tänkte jag precis: snacka om ödesironi, så ska man aldrig göra! jag som var drabbad även jag, tyckte väldigt synd om honom, men samtidigt så visste jag att han ropat lite hej innan han var över bäcken. jag antog att man inte bara lägger en kaskadspya och får leva tillräckligt lätt för att skämta om den liksom!

nu vet jag att jag hade rätt. ännu mer ironiskt är att jag var tvungen att erfara det själv för att verkligen få det bekräftat.

imorse när jag vaknade så sved det ganska så rejält i min hals. jag åmade mig en hel del, men okej, ärligt talat så kan det väl varit en semidel överdrivet! när jag sedan kom till jobbet kände jag nämligen knappt någonting och när jag kom hem var jag mest trött. lite pirrade det kanske i halsen iallfall? tillräckligt för att, innan jag loggade ur facebook, skriva att jag skulle sova bort min halsont. nu kunde folk tycka lite synd om mig och ingen skulle kunna stämpla mig som lat. jag tog ju ingen eftermiddagslur på det här sättet, nu skulle ju alla se att det var i förebyggande syfte.

jag antar att, även om det hela nu känns lite pinsamt, det hela blir bättre om jag citerar min facebookstatus korrekt. jag skrev: sover bort mongot som sitter och river mig i halsen. ja, fanns det inget mongo innan så finns det nu! och det rivs inte längre, det äter sig sig rätt igenom mitt svalg!

jag kände mig som fyra år igen när gustav kom hem och frågade om det hänt något och varför jag då grät när jag svarade att jag var sjuk. jag har aldrig känt en värre smärta i halsen och nu, snart fyra timmar senare än den där jävla facebookstatusen, så finns det ingenting jag hellre vill än att få sova bort mongot som bosatt sig i min hals. på riktigt den här gången!

det var sex dagar sedan jag sist bloggade. jag har inte gjort alltför mycket under denna nästan gångna veckan. jobbat tränat osv, men absolut ingenting utöver det vanliga. jag har alltså haft hur mycket tid som helst på mig att skriva några inlägg här för att döda lite tid. idag har jag enbart vältrat mig i dötid och bestämmer mig istället att nu, när det är tio minuter kvar innan min skjuts till träningen kommer, är ett bra läge att blogga!

varför är det alltid så? iallafall för mig. när man verkligen inte har tid, så känns vissa saker så otroligt viktiga, medan när man har all tid i världen, så ska man inte spendera det minsta lilla på att göra någonting vettigt? nu har jag tre minuter på mig att packa, kanske tvätta av mig sminket från gårddagens bravader, borsta tänderna och ge mig iväg till Q8 där jag blir upplockad, wish me luck!

vinst med 4-2, fett skönt! stod för premiärmålet, men även en halvnelson på en irstatjej som gav dem straff och sitt andra mål. jag antar att jag gick jämnt ut?

• vatten i mängder - CHECK
• ordentliga mål mat - CHECK
• taggtråd i käften - CHECKCHECKCHECK

kolsva if har seriepremiär och det ska bara smälla i irstaspelarna! vi har haft en sjukt bra försäsong och vi tänker inte bryta några trender! KOM IGEN NU TJEJER!!!