idag hade vi lagmöte med AC-studenterna och jag berättade om beslutet jag tagit, som togs så sent som igår faktiskt. efter matchen med mitt kolsva så kände jag att det inte bara var fotboll jag saknat, utan även mitt lag! vi spelade 0-0 mot forsby och för att vara första gången som kolsva kliver ut på hela försäsongen tycker jag att vi ska vara nöjda. jag måste även daska till mig själv en smula på bröstet, då jag lyckades prestera både en och två klart godkända halvlekar, trots att jag, på ett halvårs uppehåll ungefär, bara hunnit med två träningar med AC innan.

förövrigt har den här våren inletts med en del andra beslut, mer känslomässiga. jag går inte in djupare på ämnet än att jag stöttar det ena beslutet till fullo, medan ett annat känns helt oförståeligt, omoget och absurt. ett tredje sortens beslut, som jag för tillfället inte orkar tänka på, är vad min arbetsgrupp ska göra för uppvisning i vår sista kunskapsmiljö, esteisk. ett beslut jag däremot är sugen på att veta är det eric tar om när han tänker styra kosan från köping och hem till mig igen, för det är svårt att inte sakna honom. 

idag tränade jag fotboll på riktigt för första gången på väldigt, väldigt länge. jag har tänkt att haka på studentlaget ac studenterna ett bra tag, men har aldrig fått tummen ur och gjort slag i saken. det var sjukt jobbigt att löpa på fotbollsvis och alla mil på löpbandet är ingenting i jämförelse med intervallträningen som en fotbollsträning bjuder på! men jag måste erkänna att det kändes sjukt bra och det tog inte så lång tid innan jag kände mig hel på något vis. jag kan inte lägga av än, det är alldeles för roligt!

på söndag spelar jag match med kolsvadamerna och jag hinner med en träning till med ac innan det är dags. jag får se hur mycket speltid det blir, men jag är sjukt taggad och det ska bli så roligt att träffa laget igen. och madde! madde, madde, madde, som det känns som evigheter sen jag såg sist! hon har spenderat två veckor i thailand och jag kommer i vanlig ordning avundas hennes pepparkaksbruna hy!

just nu sitter jag i soffan och väntar in tjejerna. det är korridorsfest ikväll och temat är groupies? vi tog chansen att få se lite slampiga ut! det blir lite hudexponering ikväll, så elin och jag körde kombon fem km löpning och coreboll, för att hålla saker och ting på plats. lizzie, partanimal numero uno, har flyttat och slänger tyvärr in handduken ikväll, men jag tar en för laget och partar extra mycket och extra slampigt!  

det var alldeles för längesedan jag skrev något om tjejen nedanför - min bästaste bästa kåmpis! det var även alldeles för längesen jag träffade henne, men det blir det snart ändring på. så snart som till helgen närmare bestämt!

jag vet att jag tidigare skrivit om hannas påhitt till presenter åt mig. inte alls för att de är noga uttänkta, eller sådär gulligt interna. men jag ska säga er att det är bland de bästa! ett år gav hon mig ett kort och trehundra spänn där det stod: nu kan du klippa dig. de som känner mig och kände mig då, visste att det förmodligen var det jag behövde som mest då. hanna är enkelheten själv och vi vet alltid var vi har varandra.

vi har som sagt inte setts på väldigt länge och på min födelsedag ringde hon (ett samtal som jag missade) och skrev ett sms för att gratta. igår överraskade hon mig rejält med en försenad födelsedagspresent i form av håkan hellströms konsert i uddevlla på fredag! fem saker som ploppar upp i mitt huvud när jag tänker på hanna är just: té med mycket mjölk, tacopaj, svensk västkust, allsång på skansen och inte minst - håkan hellström! hanna är den som introducerat mig i hans musik och jag tycker också att han är sjukt bra. den här helgen kommer bli perfekt - träffa hanna, spana in hennes och markus nya tvåa i götet, håkan hellström och fest!

tur att eric är världens bästa han med. han har passat upp på mig non-stop sen jag blev sjuk och han kommer bidra till att jag blir mycket bättre, mycket fortare. jag har inte ens behövt lyfta så mycket som ett förkylt finger på två dagar! något jag får sysselsätta mig med när jag ligger här i sängen och tillfrisknar är att planera hur jag ska kunna vara lika duktig i sjuk sambo-uppvaktning!