sist jag skrev så låg jag och saknade eric i hannas säng ute i västra skedvi. den känslan skulle snart tas överhand av en annan. en hemskt, vidrig känsla, som jag hoppas att jag inte ska behöva stöta på igen. känslan av ett enormt illamående. ni vet, sådär så att man bara vet vad som väntar en, fastän man bara in i det sista förnekar och förtränger det.

nog låg jag sömnlös den natten. av magsjuka. mamma fick köra hem mig till nyggan och där var det skyttetrafik mellan sovrum och toalett hela natten. sist jag var såhär magsjuk var jag bara sex år gammal. fjorton år sedan. tar det fjortontusen år innan jag mår såhär igen så är det okej.

på morgonen får jag ett sms där det står: Asså fuck mår illa o har spytt 3 ggr :-(.

självklart hade eric också åkt på magsjukan, bara några timmar efter mig. fast hur dåligt vi än mådde, så hittar jag faktiskt en liten silverlining med det hela. för när våra magar lugnat sig något, men man fortfarande var för slut för att göra någonting annat än att dricka blåbärsoppa och titta på film, så var det hundra gånger mysigare att få göra det tillsammans med honom!


nu känns det som man börjat komma in i vardagen igen och 4,5 timmars jobb den här veckan blev huxflux 31,5. detta tack vare att en fritidspedagog på nibbleskolan, över helgen, fått just - magsjuka.

fanny har hjälp mig att pimpa upp bloggen lite och jag hoppas att det kanske får lite fler människor att hitta hit. om inte annat så kan de kanske titta på min fina header och drömma sig bort bland de där mysiga molnen...

torsk mot eskilstuna united idag. kolsva if bröt trenden med första träningsmatchförlusten utomhus, men inte maja nordmark. fick smacka in ett-nollmålet som vi höll i cirka åttio minuter innan united får sina två målchanser - och sätter dem.

igår unnade jag som sagt mig själv en solokväll och tänkte verkligen skämma bor mig själv med sånt jag aldrig har tid eller ro till annars. efter att ha målat fransk manikyr på mina naglar, som faktiskt fick ett otroligt bra resultat på både höger och vänster hand (när det är dags att måla på högerhanden darrar min vänsterhand som ett asplöv och ofta får jag spastiska ryck som resulterar i nagellack överallt, utom på fingarnas naglar) så verkade jag genomsyras av något sorts skönhetshybris. fixar jag fransk manikyr så fixar jag minsann att duscha hela mig med min brun-utan-solspray också!

jag vet att b.u.s sätter sig extra hårt på torrare områden av kroppen, såsom knän, knogar och fötter, så därför var jag noga med att smörja in dem områdena ordentligt. trodde jag. imorse när jag vaknade såg det ut som om jag fått någon slags hudsjukdom. mina händer var alldeles oranaga och mina fötter likaså. mina knän däremot måste jag ha smörjt in alldeles för mycket, så de stack ut som två vita bölder på mina annars, ja, kan man kalla dem brunrandiga ben? hemskt är det iallafall och jag hoppas att jag inte behöver jobba imorgon!

idag har det varit en såndär dag man inte har så ofta. en helt felfri sådan alltså!

vinst mot rytterne med fyra mot n o l l satt otroligt fint och jag fick peta in fyran var helt okej det med! mamma, pappa och jag firade med falukorv och makaroner och sen begav jag mig ner till krillan igen för att se eric och hans mbk lira ut wärhulta totalt. han fick en handduk av mig och jag smet åt mig två pussar innan jag skuttade hemåt igen.

väl hemma sitter gustav i badkaret och sippar mitt moserande rosévin som jag lovade honom i brist på annat. efter ett tag börjar han även stämma in högt till musiken han spelar på spotify och jag tror nog att han får en bra start på kvällen.

planer på häng i kolsva fanns, men min spänningshuvudvärk vill inte ge med sig och jag tror fan jag hänger med mig själv ikväll, då jag onekligen verkar vara den mest positiva människan i stan för tillfället. det är nästan så att jag känner mig en smula egoistiskt som inte väljer att dela med mig av mig själv ikväll, men: så ääär det malin!

resan till ullared har gjort mig otroligt fattig och jag tvivlar på att jag kommer att kunna fylla på mobilen innan lön nu! så: fancy, unna dig lite BJ och kryakryakrya på dig! v

idag tog vi farväl av farfar i st. nicolai kyrka. för tio år sedan satt jag där och tog farväl av farmor och då grät jag mig igenom hela cermonin. idag var det annorlunda. jag antar att jag inte var ledsen för hans skull, med tanke på att han indirekt väntat på det här väldigt länge. cermonin var väldigt fin iallafall och det var en uppsluppen stämning kring matborden på ågårdens resturang efteråt.

som jag skrev tidigare så har jag inte träffat många av personerna, min släkt, på tio år. jag antar dock att mitt tjugotvå-åriga jag fick ut lite mer av alla dessa personer och jag fick till och med veta att min farfars brorson läst min blogg och tyckt att den var underhållande!

han heter karl nordmark och något som han också talade med mig och gustav om var just vår sommarstuga vid nya dammen. nya bryggor ska fixas och det blir över en helg i sommar. därifrån har vi alla underbara minnen och de flesta av dem tillsammas med benny och dagny nordmark. det värmde att höra att så många personer har en plats i hjärtat för en liten stuga ute på en udde i kopparberg.

aldrig har man väl fått stänga fritids klockan fyra på eftermiddagen en helt vanlig onsdag?! allt går så jävla bra och jag är så glad.l


imorgon är det sista dagen att söka till högskolan, jag har slängt iväg min, sen får vi se om jag får slänga mig iväg! nu ska jag njuta av solen!

det finns folk som har åsikter om hur vi tränar i kolsva if´s damlag. att vi är lite stenålders och löper sönder oss långt innan seriepremiär. ett klassiskt citat jag fått höra är väl fotboll spelar man inte i skogen. självklart ligger det något i det, men fakta kvarstår att vi spelat fyra träningsmatcher mot lag som inte bara ska anses vara bättre, utan även sedan länge kunnat träna ute på en ordentlig konstgräsplan. jag för min del tycker faktiskt om våra primitiva löprundor med tillhörande back- och intervall-löpningar.

men en gång i veckan, tisdagar, så ser man faktiskt fram emot att få lira lite tvåmål (dock inomhus, men vem klagar?!) och bara få ha lite kul. dessa träningar har förut bara pågått i en timme, halv åtta till halv nio och med uppvärmning samt teknikövningar har det varit otroligt tajt med tid att få lira. vi har nu de senaste träningarna fått utöka vår tid med ytterligare en halvtimme och att den skulle läggas på spel kändes givet. jag antar att man måste lära sig att vissa bara inte går att ta förgivet.

idag blev vi tilldelade västar redan i början av träningen och jag, som redan var på topp, skuttade nästan när jag insåg vilken dream-team det ofärgade laget skulle bli. tjugo över åtta var det dags för vad vi alla trodde var kvällens sista övning innan vi äntligen skulle få lira lite minimatcher. vad är det man brukar säga när man snubblar på mållinjen? så nära, men ändå så långt borta.

våra tränare lyckades inte riktigt få oss att förstå vad vi skulle göra med bollen och när det inte funkade första och andra gången fick vi istället gå ihop tre och tre för att i tur och ordning springa fullfart över hela malmahallen tills vår tränare tyckte att det räckte. efter det gjorde vi samma övning igen, två andra, sen fick vi ägna de återstående tio minuterna att jogga runt hallen och stretcha. värt?

imorgon jobbar jag stängning, efter det blir det kanske en redig powernap, så att jag orkar infinna mig på tunadalsparkeringen klockan 03. 30. där kliver fancy och jag på bussen till ULLARED!

i flera månader har jag tänkt: varför just jag? har inte jag haft nog nu? mitt huvud har virvlat av tankar som varit fyllda av skam, skuldkänslor, panik och slutligen nästan hopplöshet. jag går inte in närmare på ämnet, men för att slippa oroa någon i onödan så är det en otroligt personlig grej inte har med någon att göra.

hur som helst spelar det ingen som helst roll längre, eftersom jag inte behövt känna vare sig panik, ånger eller skuld den här tiden. jag är så otroligt lättad och just nu känner jag mig lättare i hjärtat än på väldigt, väldigt länge.


och du, vi tog den jobbiga biten i början. nu kan det vara sådär som det egentligen ska vara. jag kan vara som jag egentligen är, men inte kunnat vara längre än att jag trott att jag äntligen kunnat. utan dig hade jag inte orkat och jag älskar dig till månen och tillbaka ner igen.

- genom att bli inringd på jobb såklart!


igår drog jag till erkkan i arboga för att bara få vara och hänga här idag när hon pluggar. 08. 20 slopades dessa planer då de ringde från skogsbrynskolan och gav mig jobb idag och imorgon. i fredags gick mitt långvik återigen ut och jag var nästan säker på att jag skulle spendera eftermiddagen på arbetsförmedlingen, där min handledare skulle få hjälpa mig att kirra a-kassa. jag antar att det här är bättre, men just nu så hade jag gärna snyltat lite på staten!

jag vet inte ens om jag har rätten att skriva att jag nyss avverkat högskoleprovet. gissade och satt av känns, förjävligt nog, mer rättvist. jag har inte ro i kroppen att sitta och studera diagram, eller läsa skittexter om ladusvalans sociala samspel!

är det männsikor som spikar sånthärnt som så småningon ska undersöka oss på sjukhus? vara våra psykologer när vi mår psyksikt dåligt? nej tack, det kan jag säga på en gång, att om jag fick välja mellan att naila 2.0 eller att fortsätta att uppskatta umgänge med människor istället för att t.ex. bli livrädd när folk säger hej på gatan, så är valet solklart!

några poäng har jag förhoppningsvis skrapat ihop, men som tur är har jag ganska hyfsade betyg som mer än väl tar mig in på de utbildningar jag vill gå.

just nu vill jag ibland inget hellre än att bara komma bort lite. förut var det från människor man inte rikigt orkat med, men nu är det mig själv jag inte känner igen och jag blir fan rädd ibland alltså. jag antar att man måste hitta nya utmaningar innan man börjar trampa sig själv på hälarna och andra, som betyder väldigt mycket, i ansiktet.

i tre hela dygn har jag och eric haft äran att bosätta oss på stora torget 2C, där hans föräldrar bor, men som minisemestrat i prag. idag kommer de hem och jag får verkligen tacka för de här dagarna.


jag antar att man på ett helt annat sätt fått känna på hur det är att leva tillsammans. stå i ett stort kök och laga mat var otroligt kul och nu blev det mycket mer mysigt än trångt och irriterande att stå där båda två! när man bor större så kan man ju även smita undan och sysselsätta sig med sitt eget ibland, utan att behöva gå hem liksom. jag tyckte om att höra eric inne vid datorn när jag själv låg i sängen och läste. men jag vill inte ha någon riktig dubbelsäng på ett bra tag iallafall. på ett sätt har det blivit obekvämare för mig att sova i en säng som i teorin är dubbelt så stor som erics, med tanke på att jag vill ligga så nära som möjligt och har fått tillbribga stora delen av nätterna i sängspringan!


nu ska jag kila iväg till frissan. jag ska bli blond igen och jag håller tummarna för att min ljusa hårfärg får den där solen däruppe att vakna till på riktigt!

idag fyller eric tjugoett år, grattis! v