För elva somrar sen så grundades gruppen the chilli peppers. Den bestod av mina grannar, systrarna Martina, Ronja och Linnéa Grimstedt, hjärtesystern Camilla Berglund och vår, då kallad, sommarkompis Neha, från Indien. Vi har alla känt varandra i nästan två decennier.  Vi övade in en dans till en poplåt och framförde den, på G-stedts bakgård, för så många Skedvibor som ville se. Jag var nio år den första sommaren och 15 år när vi uppträdde för sista gången.

Sen blir det ju som det oftast blir. Man hinner inte ses, hittar andra saker som är roligare och viktigare, men glömmer bort det allra viktigast enligt mig själv. Nämligen Varandra. Det är konstigt att man går från att ses nästan varje dag en hel sommar, till att få pussla och ändra och vela, för att pricka in en dag att ses. Självklart går livet vidare och man har inte samma friheter som när man var barn, men prioriteringarna som man har borde ändå vara ungefär desamma, jag menar, inte vill man väl kasta nästan tjugo års vänskap bara för att man inte längre kan springa över till grannen man då hade på 20 sekunder? Ikväll ska vi iallafall ses och det ska bli underbart att träffa dem igen! :-)

Helgen har bestått av  blod, svett och tårar, eller snarare svett, svett och svett. Vi har haft träningsläger och sprungit runt på Varghedens fotbollsplan i värmen och det har varit en aning varmt. Fast känslan när man tagit i riktigt ordentligt är aningen okej den också faktiskt. Nästa vecka stundar två träningsmatcher, FFF damlag och FFF U-lag. 

Förövrigt så saknar jag Hanna och längtar tills vi ses igen. Jag vill också veta hur Fancy haft det på sin romantiska weekend och vill höra alltalltallt som Erkkan har att berätta!

---

Vår reunion är över och över några timmars, ständigt, ätande och talande så hade vi fyllt i en hel luckor som man gått miste om det senaste året, samtidigt som vi drog oss tillbaka till gamla dar. Jag avslöjade något som jag, (kanske medvetet?) sparat till personer som verkligen skulle förstå hur stor betydelse detta hade för mig. Jag fick även höra massa roliga och häftiga saker som mina barndomsvänner gjort. De har varit med om mycket och har mycket mer att vänta, det är ett som är säkert! :-)

Imorgon börjar jag jobba halv sju och jag borde egentligen redan sova just nu känns det som. konstigt det där med sömn, jag menar, varför är man piggare när man vaknar då man sovit för lite än för mycket?

Idag har jag inte gjort så mycket annat än att fika på jobbet. jag börjar med att ta en titt in i kylskåpet på morgonen och upptäcker till min förtjusning att det finns chokladpudding och grädde kvar från gårdagens mellis som jag missade. Detta blir min frukost. Ungefär en och en halv timme senare så bjuds det på saft och bullar. Bara för att man inte fått i sig världens nyttigaste frulle ska man väl tacka nej när det bjuds, eller?! Klockan elva gick jag och Lukas in till vår kompis i andra änden av byggnaden och där fick vi inte bara en, utan två glasstrutar. Efter en promenad i det fina väder var det dags för, ja, just det, fika igen. Mer chokladpudding och grädde, men min kära mamma hade även plockat med sig hallon hemifrån, som hon bjöd oss på! :-) Tur att man ska springa av sig lite på Vargheden om nån timma.

Idag fyller Therese, Tesso, Malm tjugofem år, GRATTISGRATTISGRATTIS! :-D

Idag blir det dejt med Millan och Jon. Film står på schemat!

Idag åkte jag och hanna ut till Malmön och hade picnic. Med oss hade vi ost, kex, jordgubbar och en låda vin. Väldigt skönt att bara sitta på en filt och prata och äta, min och Hannas två specialitéer! :-D Var tvungen att fråga Hanna om hon saknade mig uppifrån Ludvika och det gjorde hon. Jag berättade att jag saknade henne också.

Vi tog oss även ett dopp i sjön och helt plötsligt var man barn igen och minnen från vårt kära Tuna udde vaknade till liv! Nu blir det téhäng i soffan till SATC!

Idag, närmare bestämt om 53 minuter börjar träningarna igen. Idag blir det en halvtimmes löpning att värma upp med. någonting säger mig att jag kommer att vara mer än uppvärmd när A.W. är färdig med mig!

Vaknade till inatt av att telefonen ringde. Det var Erkkan som ville lufta sig lite innan hon kunde somna. Något som jag bara trodde skulle hålla på i ungefär tio minuter blev ett en timme och tjugo minuters långt samtal. Som alltid så har vi alltid något nytt att garva åt och annars finns det många andra saker som man kan älta over and over again. Jag somnade om skönt iallafall.

Ikväll blir det tacopaj!