Jag antar att jag är en riktig väderpessimist, med tanke på att jag nyss uppmanade Erkkans Gbg-Jonte att njuta av solen han nyss satt och hyllade. Det kan ju faktiskt vara så att den, som många år tidigare numera, ser till att gå i moln permanent lagom till sommaren. Idag är det däremot en underbar dag att spendera hos mina kottar i Arboga och ikväl har jag och William fått spendera lite tid på tu man hand!

William är en klassisk liberoreklambebis. Han skulle kunna få mig att köpa blöjor, fastän jag inte ens har en baby att sätta dem på. Mest såld är jag dock på honom själv. Jag skämmer gärna ut mig offentligt på LIDL, bara han skrattar åt mig när jag kör ett gällt pick-a-boo-race. Helt sjukt hur ett barn får alla i sin närhet att lysa upp och bli sitt mest mjuka och även sårbara jag. För samtidigt som det är det bästa som finns när ett barn ler och skrattar, så blir väl nästan alla människor helt förstörda när de håller en bebis som gråter och skriker, utan att de förstår varför.

Det blir grillparty på Malm/Bojars terass och deras hunderdunderhypade grill fungerar förhoppningsvis bättre än engångsgrillarna vi stekte våra kyckloingfiléer på igår. Förövrigt var gårdagens bestyr mycket trevligt, bortsett från utgången, som inte... nej, det hinner jag inte skriva om, det var alldeles för obetydligt, jag är ALLDELES för hungrig och köttet är färdigstekt!

Att inte jobba regelbundet och vara oherhört flexibel och spontan är en oslagbar kombo! Idag var jag helt ledig och kunde löpa och träna i skogen med Fanny i nästan två timmar på morgonen, för att sedan gå hem, bada i nästan två timmar, glo på SATC och sedan rusa till tågstation och ta tåget in till Erkkan i Örebro!

Imorgon tar jag tåget hem och börjar jobba klockan 13.00. Slutar gör jag 16.30. En inte alltför ansträngande dag.

Om en vecka har vi seriepremiär och det ska bli riktigt kul att testa på motståndet i division tre. Jag och Facy ska försöka köra lite sista-minuten-träning den bestående veckan för att tagga till ordentligt!

Helgen, eftersom det nu är onsdag kväll och inte tisdag eftermiddag och jag får diskutera den, kommer att inledas med kubb och fest hos Malin på fredagen. Lördagen blir mer stillsam, tillsammans med E, T och mini-kotten i Boga. Träffade en oherhört söt liten dam tidigare idag också, nämligen Krilles lilla Novis. Jättekul att även få träffa hennes mamma och förhoppningsvis blir det någon mer gång den här eller nästa vecka!

Nu blir det snart DH och kladdkaka!

Just idag, när det är jämn vecka, så går min hjärna och kropp som om den vore radioprogramerad. Från klockan åtta på morgonen till halv fem jobbar jag, sen hinner jag nätt och jämnt hem till parkeringen utanför Nyggan, innan det är dags att bege sig mot kompetenscenter för en tretimmars lektion i specialpedagogik.

Efter nio nångång kommer jag hem och tur är det väl att jag, som min kära mor lämnat i arv, kan somna hur lätt som helst. Jag öppnar nämligen på jobbet imorgon och ska halv sju på morgonen vara i full färd med att laga frukost åt tio små hungriga barn.

På fredag går mitt vik ut igen och jag, som har barnen själv på eftermiddagen, ska avtacka mig genom att bjuda på film och glass.

Det blir mer fest på fredag och förhoppningsvis får vi fira ordentligt. Munktorps BK möter Kolsva IF, mitt moderlag, och nerverna spökar så det nästan gör ont i tänderna. Jag står som värdinna för lagfesten, ska bli spännade att lära känna MBK-damerna utanför fotbollsplanen. Se sammandrabbningen klockan 18.00 på Krillans konstgräsplan!!!

Nej, just ja, idag hade jag ju inte tid med nånting!

Igår invigde jag och Fancy JB´s nya lya och efter att han öppnat vår inflyttningspresent så satte, vad vi trodde iallafall, en rejäl runda kort. Min f.d. Nygårdsgranne och värd för kvällen pep iväg till Kolsva, med en lite senare ursäkt att han var ju ban kär. Vi fick roa oss bäst vi kunde, något som slutade i ölspel med rödtjut i glasen.

Vid tolvsnåret fick vi skjuts hem, jag avböjde att återuppta festandet i porten brevid och hängde med sofia, som väntade på mig. Vi tittade på ett ex antal avsnitt ur min nya SATC-box och lirade chicago.

Nu sitter jag hemma hos JM och vi skingrar förmodligen snart våra nuvarande tankar med lite kubbspelande vid Jetmackens gräsplan.

Åh, jag har världens orgie... av gamla smörlåtar! If I let you go med Westlife och Where are you now med Brittan, nostalgin är total. Jag kunde köpa ett album av en artist när jag var yngre, bara för att lyssna på en enda låt, repeat, repeat, repeat. Jag behövde liksom inte höra de andra låtarna, de kunde ju knappast vara lika bra som den jag lyssnat på fjortontusen gånger.

När jag tänker efter så är jag ganska mycket så fortfarande och då menar jag inte bara att jag inte lyssnar på något annat än det som spelas på MTV/Rix fm/Mix megapol, utan att jag är så med det mesta. Jag provar sällan nya glassorter, eller godis. Tänk om man skulle bli besviken liksom? Chokladglass och bara surisar. Jag har t.o.m köpt kläder som ser likadana ut, bara för att jag vet att jag kommer att vilja ha dem, nästintill, föralltid.

Samma sak är det med saker jag funderar på att köpa. Jag har bestämt mig för att köpa en laptop och jag har hittat en liten rosa underbar sak. Jag skulle ju förstås kunna titta på några andra, ifall jag hittar någon som verkar vara lite bättre, men nejdå, jag sitter hellre och tittar på samma dator som jag redan tittat på i flera veckor. Bäst för mig att jag köper den där jävla datorn snart, börjar tröttna på att titta på den!

När man tänker på såna här små ovanor man har, så undrar man ju självklart: är jag ensam om den, eller finns det fler som är lika superknäppa som jag?

Ofta tror man, eller jag iallafall, att man är den enda människan i världen som håller på med små avstickande fasoner. Efter att börjat läsa specialpedagogik så har jag t.o.m börjat fundera om det har någon koppling till mitt förflutna att jag "håller fast" vid saker och ting. Förhoppningsvis är det inte så, med det är väldigt lätt börja jämföra sig själv med de saker jag läser om. Jag ska definitivt inte köpa en läkarbok där det står om massa sjukdomar.

Med en salamimacka till frukost, en morot vid två och tre skinkskivor för en kvart sen mår man lite sådär. Onsdagar är sjukt hektiska, både på jobbet och i övrigt. Jag har en kvarts lunch, alltså, ingen lunch alls och när jag kommer hem är det bara att styra stegen raka vägen till kompetenscenter för kvällskurs i specialpedagogik. Jag hjälpte till att ställa fram fikat vi har till kursen och tre skivor skinka slank ner i ren desperation. Nu måste jag bänka mig framför en storbilds-tv och ha lektion via den i ungefär två timmar. Jag är hungriiiiiiiiiig!