13:42:58
på´t igen bara
när jag bodde hemma i köping och försäsongstränade med kolsva if, brukade vi springa tre gånger i veckan. långdistans, intervaller och terränglöpning i skogen. att springa var verkligen inga problem och jag kunde bokstavligt talat springa åttor kring folk. förutom en match för ungefär en månad sen, var det ganska längesen jag sprang överhuvudtaget och två månaders fest och överlag otroligt osunt leverne har satt sina spår.
för första gången på väldigt länge var fem kilometer rena självmordet. jag hade håll i varenda kroppsdel och jag fick släpa mig igenom ett spår som jag för bara några månader sedan skulle ha skuttat, sprungit baklänges och sjungit mig igenom i princip. jag ska nu plåga mig tillbaka till den fysik jag en gång besuttit och jag börjar redan nu, med att ta mig igenom femkilometarn from hell!
12:15:33
another tuesday to kill
tisdagar har alltid varit min sämsta dag, därför ser jag ofta till att planera in så mycket roligt som möjligt då. små stolpmål som hjälper mig att få dagen att gå. min överlevnadsstrategi ser idag ut såhär:
eric och jag unnade oss sovmorgon och åt mannagrynsgröt till frukost för bara några minuter sen. om ett tag ska jag dra och träna. nu under lunchtid, då jag har gymmet nästintill för mig själv! senare i eftermiddag ska jag möta upp sofia för coreträning och efter det drar vi hem till oss. där blir det käk och sedan mysa framför DH!
jag tror jag överlever dagen.
17:17:11
what is your opinion?
jag har nyss avverkat tre timmars opposition och just nu vill jag bara hänga på facebook och kolla på värdelös tv. det tar lite på krafterna att, om så konstruktivt, kritisera någon för någonting den gjort. nu var vi iallafall i grupper och det hela gick relativt smärtfritt till när vi bedömde varandras arbeten vi skrivit.
med tanke på att tjugofyra timmar är en ganska lång tid, så rinner dessa iväg i en rasande fart. imorgon är det en vecka sedan som jag och mamma flydde verkligheten för just ett dygn och drog på kryssning. då var det över en vecka kvar till den stora stygga hemtentan och jag kunde förskjuta tanken relativt lätt. nu är det istället bara lite över en vecka kvar tills tentan ska vara inlämnad och klar. både verkligheten och nervositeten har börjat hunnit ikapp!
10:36:34
hej, mitt namn är maja nordmark
ska vi ta vid där jag slutade så har nog plugghäftan övergått till plugghybris och jag känner nu i efterhand, med tre dagar kvar till hemtenta, att jag varit lite väl självsäker när det gäller hur mycket jag egentligen behövt läsa på. återstår att se.
jag har hunnit med en hel del annat också. äntligen har jag tagit in att jag faktiskt bor här och jag har blivit helt kär i den här staden. jag har kommit hem till köping och kolsva en hel del också. i början var detta något väldigt jobbigt och hemlängtan tvingade fram mycket tårar och magont. numera är det ganska mysigt att hänga lite i lägenheten på nygård och en runda på stan, eller en långsittning på venedig är högt prioriterade.
det är svårt att känna att man hinner med allt och alla när man kommer hem, men nu när man är lite lungnare i själen, så blir jag inte lika stressad av minsta lilla längre.
vi, alltså kolsvas damer, vann femman, ganska överlägset och det firades för ett par veckor sedan med en brakfest på vargheden.
mina två första veckors praktik avverkade jag v.38 och 39. jag fick beskedet att min VFU (versamhetsförlagd utbildning) skulle avtjänas på astrid lindgrens skola i vimmerby. tio mil bort kändes som en omöjlighet och jag var nästan redo att kasta in handduken. när jag scrollade igenom mina medfångar hittade jag min vän sofia och sedan även, helt otroligt nog, pernilla. vi tre hittade varandra redan på inskrivningen och att vi tillsammans skulle gå upp klockan fyra på morgonen gjorde det hela lite lättare. lättare gick till att bli det roligaste jag gjort under min tid här. tio stycken av oss femton vimmerbybarn hyrde in oss i två rum på vimmerby vandrarhem och levde tillsammans i vardagarna. matlagning, filmmys och mycket mer gjorde att jag hittade en näve nya vänner. att jag trivdes som fisken i vattnet i klassen jag var i och fick toppbetyg var självklart också ett fett plus!
här hemma har järngänget från min nollep-grupp gått från maskeradbaler, gyckelfestivaler och andra nollningsfesterier, till middagar, rundor på stan, fikastuder, biobesök och självklart - egna festerier. jag var så orolig att jag inte skulle hitta vänner här, men jag antar att det inte är så svårt när man möter andra människor med precis samma rädsla, men som, precis som jag, kanske inte har så jättemycket att oroa sig för.
nu ska det bli roligt att få besök nerifrån och det ska bli skitkul att få dela med mig av det jag snappat upp av linkan so far! v
