lika bra att börja med mitt namn, eftersom de flesta av er glömt det vid det här laget!

ska vi ta vid där jag slutade så har nog plugghäftan övergått till plugghybris och jag känner nu i efterhand, med tre dagar kvar till hemtenta, att jag varit lite väl självsäker när det gäller hur mycket jag egentligen behövt läsa på. återstår att se.


jag har hunnit med en hel del annat också. äntligen har jag tagit in att jag faktiskt bor här och jag har blivit helt kär i den här staden. jag har kommit hem till köping och kolsva en hel del också. i början var detta något väldigt jobbigt och hemlängtan tvingade fram mycket tårar och magont. numera är det ganska mysigt att hänga lite i lägenheten på nygård och en runda på stan, eller en långsittning på venedig är högt prioriterade.

det är svårt att känna att man hinner med allt och alla när man kommer hem, men nu när man är lite lungnare i själen, så blir jag inte lika stressad av minsta lilla längre.

vi, alltså kolsvas damer, vann femman, ganska överlägset och det firades för ett par veckor sedan med en brakfest på vargheden.

mina två första veckors praktik avverkade jag v.38 och 39. jag fick beskedet att min VFU (versamhetsförlagd utbildning) skulle avtjänas på astrid lindgrens skola i vimmerby. tio mil bort kändes som en omöjlighet och jag var nästan redo att kasta in handduken. när jag scrollade igenom mina medfångar hittade jag min vän sofia och sedan även, helt otroligt nog, pernilla. vi tre hittade varandra redan på inskrivningen och att vi tillsammans skulle gå upp klockan fyra på morgonen gjorde det hela lite lättare. lättare gick till att bli det roligaste jag gjort under min tid här. tio stycken av oss femton vimmerbybarn hyrde in oss i två rum på vimmerby vandrarhem och levde tillsammans i vardagarna. matlagning, filmmys och mycket mer gjorde att jag hittade en näve nya vänner. att jag trivdes som fisken i vattnet i klassen jag var i och fick toppbetyg var självklart också ett fett plus!

här hemma har järngänget från min nollep-grupp gått från maskeradbaler, gyckelfestivaler och andra nollningsfesterier, till middagar, rundor på stan, fikastuder, biobesök och självklart - egna festerier. jag var så orolig att jag inte skulle hitta vänner här, men jag antar att det inte är så svårt när man möter andra människor med precis samma rädsla, men som, precis som jag, kanske inte har så jättemycket att oroa sig för.

nu ska det bli roligt att få besök nerifrån och det ska bli skitkul att få dela med mig av det jag snappat upp av linkan so far! v