istället för ett gympass igår bestämde jag mig för att göra något som jag inte gjort på ett bra tag, nämligen ta en ordentlig löprunda.

när jag bodde hemma i köping och försäsongstränade med kolsva if, brukade vi springa tre gånger i veckan. långdistans, intervaller och terränglöpning i skogen. att springa var verkligen inga problem och jag kunde bokstavligt talat springa åttor kring folk. förutom en match för ungefär en månad sen, var det ganska längesen jag sprang överhuvudtaget och två månaders fest och överlag otroligt osunt leverne har satt sina spår.

för första gången på väldigt länge var fem kilometer rena självmordet. jag hade håll i varenda kroppsdel och jag fick släpa mig igenom ett spår som jag för bara några månader sedan skulle ha skuttat, sprungit baklänges och sjungit mig igenom i princip. jag ska nu plåga mig tillbaka till den fysik jag en gång besuttit och jag börjar redan nu, med att ta mig igenom femkilometarn from hell!