idag tog vi farväl av farfar i st. nicolai kyrka. för tio år sedan satt jag där och tog farväl av farmor och då grät jag mig igenom hela cermonin. idag var det annorlunda. jag antar att jag inte var ledsen för hans skull, med tanke på att han indirekt väntat på det här väldigt länge. cermonin var väldigt fin iallafall och det var en uppsluppen stämning kring matborden på ågårdens resturang efteråt.

som jag skrev tidigare så har jag inte träffat många av personerna, min släkt, på tio år. jag antar dock att mitt tjugotvå-åriga jag fick ut lite mer av alla dessa personer och jag fick till och med veta att min farfars brorson läst min blogg och tyckt att den var underhållande!

han heter karl nordmark och något som han också talade med mig och gustav om var just vår sommarstuga vid nya dammen. nya bryggor ska fixas och det blir över en helg i sommar. därifrån har vi alla underbara minnen och de flesta av dem tillsammas med benny och dagny nordmark. det värmde att höra att så många personer har en plats i hjärtat för en liten stuga ute på en udde i kopparberg.