idag hade vi lagmöte med AC-studenterna och jag berättade om beslutet jag tagit, som togs så sent som igår faktiskt. efter matchen med mitt kolsva så kände jag att det inte bara var fotboll jag saknat, utan även mitt lag! vi spelade 0-0 mot forsby och för att vara första gången som kolsva kliver ut på hela försäsongen tycker jag att vi ska vara nöjda. jag måste även daska till mig själv en smula på bröstet, då jag lyckades prestera både en och två klart godkända halvlekar, trots att jag, på ett halvårs uppehåll ungefär, bara hunnit med två träningar med AC innan.

förövrigt har den här våren inletts med en del andra beslut, mer känslomässiga. jag går inte in djupare på ämnet än att jag stöttar det ena beslutet till fullo, medan ett annat känns helt oförståeligt, omoget och absurt. ett tredje sortens beslut, som jag för tillfället inte orkar tänka på, är vad min arbetsgrupp ska göra för uppvisning i vår sista kunskapsmiljö, esteisk. ett beslut jag däremot är sugen på att veta är det eric tar om när han tänker styra kosan från köping och hem till mig igen, för det är svårt att inte sakna honom.