vi lämnar gårdagens utgång åt vad det var och har varit den senaste tiden: för mycket folk man sett för mycket, emellanåt otroligt värdelös musik och för lite väl spårade fylllesnack. jag har slutat med min favoritsysselsättning på fyllan, så jag kunde inte smita iväg för lite andrum och jag antar att när man står ut till kvart över ett, så kanske det är dags att styra stegen hemåt och inte se sig om på ett tag.


fest var inte det enda det blev tvådagars av i helgen, utan vi hade även träning både lördag och söndag med en timmas träning inlagd. utan vidare kommentarer kan jag ju säga att vi inte tränade alltför hårt i MBK´s damlag och det har varit lite ångestladdat med alla dessa löpningar som stått på vårt träningsschema.

jag trodde ärligt att jag skulle ligga i något dike och spy av utmattning, men så har det inte varit, tvärtom faktiskt! jag har verkligen saknat löparträningarna och har som egen utmaning att prata så mycket som möjligt med den jag springer med utan att bli för andfådd. jag hoppas att vår tränare står ut med mig när jag studsar runt och pladdrar om allt möjligt bara.


imorgon kommer madde och hälsar på mig på jobbet! hon slapp komma till halv sju när jag måste infinna mig där dock!

citatet i rubriken kommer från min mamma som hade lite för bråttom när hon pratade med mig t telefon tidigare idag.