Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann.

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är.


jag är otroligt glad att jag inte lyssnar speciellt mycket på musik. hur orkar människor lyssna på annat än radion allt för mycket? man blir ju fett deppad och så sitter man bara och tycker synd om sig själv. melissa horn har otroligt bra sångröst och hennes texter är väldigt bra. om man vill ligga i ett bäcksvart rum och kväva ångesten i kudden alltså!

men hon har lite rätt i det hon sjunger. jag har en tendens att vilja vara och orka lite mer än vad jag egentligen gör. det som händer när man inte sätter sig själv i första rummet bland människor i allmänhet och tar på sig lite för mycket, är att de som ligger en lite närmre får ta en del slungor som inte alls är menade åt dem. jag vet inte hur många gånger min mamma inte får något annat än spydiga svar om några alls när hon ringer, eller när jag börjar skrika åt gustav och sofia för någonting som kanske inte är riktigt befogat.

man får tänka sig för med sånt. det är lätt att det går lite för långt och man glömmer bort att det finns dem som inte orkar tänka på att det är hunger, trötthet eller något annat jobbigt som saker och ting bottnar i ett rent av fittigt beteende.

nej, nu är det för dåligt. jag är faktiskt ganska glad egentligen och nu får jag väl bara jobba på att prioritera lite mer!