jag och madde befinner oss återigen på fast mark, även om min både gungade och snurrade på samma gång när jag fick fick sätta mig i sveriges risigaste bil och säga hej till en av världens bästa människor. ibland är det kanske bra att åka bort lite, iallafall när man blir påmind vad man har när man kommer tillbaka.


vi hade iallafall rikigt roligt och jag har skrattat åt multidiagnostiserade människor, tisslat och tasslat i rökhörnorna, härjat och gormat i hytterna. det blev otroligt lite dans. house är tydligen något som folk tror att man kan lyssna på. det kan man inte. man kan definitivt inte dansa till det heller.

vi skulle även få se snook och kanske kunna få skråla med i mr cool, men icke. deras uppträdande var förskjutet och istället befann sig gorilismen (?!) på scenen. jag och madde, som självklart grötat oss in i mitten av allt folk, höll på att mosas av alla apälskare som helt plötsligt började hoppa upp-och-ner och fram-och tillbaka, medan de sjöng "allting går åt helvete". jag och madde hörde dem och flydde illa kvickt.


bussresan hem bestod av två och en halv timmes allsång och jag ledde vår gosskör i allt från summer of 69 till prästen lilla kråka.


Nu ska jag se vad fanny har i kikarn en kväll som denna. jag har blivit medbjuden på bio av CB och det kan jag väl inte göra utan min trogna bio-winggirl?