Jag kan inte skriva något här, som gör er rättvisa. Jag kan inte heller göra något åt den tjocka, tryckande dimman som hemskheten fört med sig. Jag antar att jag försöker få min hemska huvudvärk att lätta lite, men även det förgäves. Ni är högt älskade, något som den enorma sorgen som omger oss bekräftar. Er skatt kommer heller aldrig att glömmas bort.