jag har fixat ny mobil, mitt leg har hämtats ut från banken, alla vi tre på nyggan har återigen varsin nyckel och t.o.m. mammas gamla skitvolvo funkar igen. jag antar att saker och ting ordnar sig till det bästa, oftast iallafall, och kanske ska man inte ta så allvarligt på alla dessa världsliga problem. det finns ju så himla mycket att ängsla sig över, men jag varken kan eller vill ändra mig själv på något vis och att jag förmodligen skulle glömma mitt huvud om det inte satt fast, får man liksom ta med på köpet! det är tur att jag har massor av människor med sina huvuden på skaft runt omkring mig hela tiden, som håller koll. tackar!