framåt halv fem-snåret börjar fritidsbarnen sina på jobbet och den som stänger har oftast skickat hem all annan personal. eric hängde kvar hos mig en bra stund, något jag redan då kände var tvunget för jag skulle orka lite till.

jag hade nämligen bara femton minuters rast idag. en rast som jag spenderade springandes till nygårds särskola för att hämta en nyckel där för att kunna öppna imorgon. det känns efter ett tag att man inte fått sitta ner och vila huvudet lite. men som sagt, det borde ju vara ganska lungt, med tanke på att jag nu bara hade två barn kvar. vad är det man säger: yla inte förrän du sett månen? säg inte hej innan du är över bäcken? skitsamma, jag kunde iallafall inte haft mer fel.

jag behöver ett kort break, tar en paus i det eviga spökspelet för att "gå på toa". knappt hinner jag låsa dörren innan min motspelare knackar på:

- maja, kommer du? maja?
- ja, jag kommer strax
- är du snart klar alltså?
- jaaa!
- du glömmer väl inte att tvätta händerna?
- (?!?!?!?!)

jag öppnar dörren, bara för att nästan slå bakhuvudet i den igen. mina fritidsbarn stod självklart utanför och väntade på att få hoppa fram och skrämma mig!

ja, sånt får man väl ta antar jag och jag skulle ju faktiskt snart få gå hem. de två sista barnen skulle faktiskt hem redan klockan fem. kvart över fem sitter jag fortfarande kvar med en av dem. och tjugo över. halv sex. tjugo i sex fanns det inte mycket som den lilla nioåriga flickan frågat mig och hon ville mer än gärna hjälpa mig att hitta på något romantiskt att göra på alla hjärtans dag.

nu tänker jag sno lite av sofias nutellakräm och inta soffläge!