när jag och eric kom hem från arlandas flygplats klockan fem på morgonen för lite drygt en vecka visste vi direkt vem som varit där. på något konstigt vis behöver man inte mer än att komma in i hallen för att veta att hans mamma, anne, svept sin, ja, inte vet jag, magiska, dammvippa över hela lägenheten. den är liksom felfri på något sätt.

snart kommer eric hem från sin fjällvandring och jag jobbar febrilt för att få in den där anne P-touchen, men allt jag ser är brödsmulor, sliskigt vatten på diskbänken, knöliga lakan och tidningar.

- kanske tar det ett tag innan tilldelas den mär magiska dammvipsstekniken?